Idag tog Tira och jag en runda i Karlslundsparken och passade på att hälsa på en del utav djuren. Getterna är fortfarande läskiga trots att de bara petade på staketet med hornen en gång för rätt många månader sedan nu. De är inte ens intressanta på avstånd. Där emot är grisarna intressanta, särskilt nu när en del blivit flyttade till mindre hage.

Tira med bus i blicken

Nyfikna Tira tittar förundrat på vad grisen håller på med

Grisarna

Får jag vara med och leka??

Korna har oxå kommit till parken nu och de är intressanta om de är i närheten av staketet.

Tira mår mycket bättre sedan vi började ge henne antibiotika och smärtstillande. Hon är mycket piggare och rör sig lättare.

Idag har hon dock inte mått så bra. Hon har kräkts på den nya mattan, två gånger. först bara grön galla och sedan några timmar senare satt hon en bit ifrån mig på mattan när jag kollade på TV och så bara kom det, kräkset alltså. Inte jättemycket men tillräckligt för att mattan skulle bli äcklig. Fram med trase och torka igen. Hon åt som vanligt direkt efter så jag hoppas att det bara var tillfälligt. Hon Hade fått antibiotikan drygt 1 timme tidigare så den lär väl ha följt med upp, typiskt.

Jag skulle nog aldrig ha vaknat idag. Hatar fredagen den 13:e! Det är redan bevisat att den inte borde finnas och jag har bara varit vaken i knappt 2 timmmar.

Har varit en dag med mycket flängande hit och dit.

Klockan väckte mig 08.00 för att jag skulle kunna ringa veterinären på hans telefontid. Provsvaren hade ju inte kommit i tisdags så därför fick jag inget svar då. Tyvärr var inte svaret så jättepositivt fast å andra sidan visst vi svaret redan lite. Tira skulle fått bli blodgivare när vi bodde i Göteborg men fick inte det då hon hade antikroppar mot anaplasma (före detta Ehrlichia). När det inte ger någora symtom kan hunden (eller människan) gå med det hela livet ut utan att någonsin känna av sjukdomen. Tira hade inga symtom då vi tänkte låta henne vara blodgivare och därför behandlades hon inte. Blodprovet nu visade förhöjda titrar av anaplasma och med tanke på Tiras difusa symtom den senaste tiden som dessutom blir allt mer och mer tydligare tyckte veterinären att den borde behandlas. Så nu äter Tira både antibiotika (antibiotika- var inte jätteuppskattad av Tira) och antiinflammatorisk smärtstillande. Ni som vet vad som hände Zebbe förstår nog att jag tycker att detta är extra tungt, då det kort sagt var ungefär så här det började med Zebbe oxå och 6 mån senare slutade med att Zebbe fick somna in. Nu är ju inte Tira direkt så pass sjuk som han var men det komiska är att när vi fick veta Zebbes ryggproblem skulle vi bara kort efter ha börjat tävla i agility vilket inte alls blev, vi inte ens startade i en tävling och samma är nu med Tira fast vi skulle börjat tävla i rallylydnad någon gång i slutet av sommaren. Näe, jag säger inte att det är samma sak men det finns likheter. Det var jobbiga 6 mån som börjar göra sig påminda igen. Det kan ju å andra sidan vara så att Tira blir jättepigg efter antibiotikakuren och lite smärtstillande men å andra sidan så är inte prognosen så jättebra om man läser på interne. Det är lätt att anaplasmos blir kronisk, särskilt när muskler och leder är engagerade och vad veterinären kan få fram nu så är muskleran i alla fall engagerade. Tira ska nu hållas i stillhet så mycket som möjligt. Jag kommer i alla fall att gå färdigt rallylydnadskursen eftersom det bara är ett tillfälle kvar och träna några gånger under de 3 veckorna som det rör sig om. Rallylydnad innebär inte så stor påfrestning på kroppen och är mest som att vara ute och gå. Det ingår inga hopp i nybörjardelen. Det viktigaste är just nu att hon inte springer lös och hålls mestadels lugn. Försök förklara det för spralliga Tira som mest tycker att livet leker.

Kl 11.00 skulle jag vara hos sjukgymnasten idag. Vi började med att mäta vinklarna igen på höfterna. Förhoppningen var att höften var i samma förbättrade vinkel som när jag lämnade sjukgymnasten förra gången då den blir bättre efter att han dragit och vridit i benet. Men min besvikelse var stor när det visade sig att vinkeln (rörligheten i utåtrotation) gått tillbaka till samma som innan och alltså inte alls hållt sig så bra som efter förra besöket. Alltså håller sig inte den vinkeln/rörligheten så bra som sjukgymnasten lyckas få fram. Eftersom jag dessutom får väldigt mycket mer ont i höften efter varje besök hos sjukgymnsten utan kvarstående resultat trots många försök att förbättra rörligheten valde vi att inte fortsätta med behandligen. Det enda positiva är att jag inte har fullt så ont som tidigare. Jag väntar nu på att ortopeden ska höra av sig angående remissen jag i princip tvingade distriktsläkaren att skriva. Jo, jag vet jag jobbar på ortopeden men det finns lixom inte tid att göra en grundlig undersökning som behövs så därför är det bättre att vara patient på riktigt. Känns så där för i värsta fall får jag leva med att inte ha full rörlighet i höger höft, ha ont och vara stel en stund på morgonen men förhoppningsvis med inte lika mycket smärta som innan första sjukgymnastbesöket, inte kunna sätta på mig höger strumpa och sko som normalt, inte kunna sitta i skräddare och vara viss begränsad i rörelserna. Det värsta är väl att inte veta vad det är vilket jag kanske aldrig kommer att få veta. Det syns inget på vanlig slätröntgen och det är inte säkert att det kommer synas något på en MR heller. Eftersom det inte finns något trauma som utlöst smärtorna är det heller inte lätt att hitta någon förklaring.

Klockan 14.00 skulle jag vara på jobbet för att lyssna på en kvinna från ett läkemedelsföretag som berättade om ny smärtstillande morfinpreparat, jätteintressant.

På väg hem cyklade jag in till stan för att hämta ut Tiras medicin. Blev lite förvånad när det stod en stor polisbil vid stationen i Landskrona och ännu mer förvånad när jag kom till torget där det stod en vanlig polisbil och minst 4 stora polisbilar. Det kryllade av poliser med kravallutrustning i beredskap. Kom då på att det var Cupmatch för BOIS mot HIF här i Landskrona. Hämtade ut medicinen på 900 kr och skulle skämta lite med kassörskan. Jag sa till henne på skoj med en viss nypa sanning: Man skulle vara miljonär när man har hund. Fick då till svar att man borde starta ett hundkonto när man köper hund. Det var väl inte riktigt så jag menade. Klart vi ha en sparad buffert men vem i hela friden vill lägga pengar på veterinärkostnader och mediciner på sin lilla älskling? Även om man har pengar vill man väl inte lägga dem på sånt, man vill ju inte att hunden ska vara sjuk, det finns ju roligare saker att göra med hunden. Det var ju inte direkt någon skitsumma heller, 900 kr är ju rätt mycket pengar för lite antibiotika och smärtstillande för 3 veckor.

Tyvärr vann HIF ikväll. Inte för att jag heja på vare sig HIF eller BOIS men hade ändå tyckt att det hade varit roligt för BOIS att vinna hemma mot HIF. HIF ligger i en divison över BOIS och därför hade det var kul om BOIS vann, dessutom kallades matchen skånederby och då hade det ju varit kul om BOIS vann eftersom vi bor i Landskrona. Alle var inte lite mer splittrad eftersom han bor i Landskrona men det är Helsingborg som betalar hans lön...... Det blev i alla fall mindre liv än vad jag hade räknat med efter matchen. Alla ska ju förbi oss när det är match här, det är lite störigt med all trafikbuller som är dygnet runt och särskilt då, så hade det blivit stökigt hade de ju stökat utanför oss. Det mesta stöket var nog innan matchten ute på stan och möjligtvis under matchen men vi hörde mest allt hejande och speekern (och bilarna).

Oj det blev långt inlägg idag men så blir det ibland med alla tankar   .

Idag har vi varit på rallylydnadskurs igen. Vi hjälpte till att bygga två banor och sedan var det dags för första gången att köra en och en så att ledarna kunde se var och en lite bättre. Jag fick köra först eftersom jag måste gå tidigare för att inte komma till jobbet allt för sent. Jag fick lite tävlignsnerver och blev lite nervös. Men det var precis som en tävling eftersom vi körde var och en och ledarna stod bredvid och tittade. Fick feedback på hur jag hanterar en bana och hunden vilket var jättebra för en del saker tänker man ju inte på själv.

Nu har vi bara en gång kvar och sedan är det gemensam avslutning för alla kurserna. Tråkigt för det har varit kul att äntligen gå en kurs jag trivs med igen.

Idag fyller pappa år!! Mamma fick med sig en present från oss när hon åkte igår som han fick öppna idag samtidigt som vi pratade med honom i telefonen. Det var en dyna att antingen sitta på eller ha knäna på när han arbetar i trädgården. Hoppas den är bra.

På eftermiddagen bar vi ut halva huset för att grilla lite. Ja i alla fall känns det så när grill, grillkol, sittdyna, vatten (för säkerhets skull), grejer att äta på och med och maten ska med ut och en bit in på gräsmattan på andra sidan vägen. Är ju helt klart enklare att grilla när man har hus då det bara är att sticka näsan utanför dörren och starta grillen. När vi ändå var ute på gräsmattan passade vi på att träna lite rallylydnad undertiden grillen brann färdigt. Tira börjar bli riktigt duktig nu och verkar tycka att det är jättekul. Jag måste bara komma på hur jag sak få till att hon är lika duktig på väg fram till banan eftersom domaren på en tävling även bedömer ekipaget på väg till banan och efteråt men efter är inte så svårt för då kan man spralla till det lite så blir Tira glad men jag vill inte spralla för mycket innan banan eftersom jag vill ha henne lite lugn. Dessutom får hon ibland för sig att nosa i banan, det värsta är första gången jag går banan med henne och det är inte bra eftersom man bara får en chans på sig att gå banan med hunden.

På kvällen blir det jobbet igen.

Idag är det sista dagen mamma är här  . Det har varit roliga dagar som har gått alldeles för fort.

Innan det var dags för avfärd hade vi besök av Alles pappa Mats och Inga-Lill. Vi bjöd på ost- och skinkpaj med purjolök och örter med sallad till. Mmmmm jättegott!! Kul att småprata lite och så gick vi en promenad i parken. Fikade sedan med vaniljbullar med socker på. Mats sa att jag inte fick någon om jag inte åt den utan att slicka mig runt munnen. Jag antog utmaningen och klarade den men jösses vad jag fick koncentrera mig för att tungan inte skulle slinka ut för att slicka bort sockret. Vilken inlärd reflex, det tänker man inte på.

Efter fikat var det dags för alla tre att åka  .

Någon timma senare hittade jag en trött Tira bredvid husses säng, den här gången PÅ matten istället för bredvid och nästan under sängen. Hon brukar putta bort mattan och ligga direkt på golvet men idag var det tydligen skönare på fleecemattan.

Fint väder idag oxå så vi passade på att gå genom parken till "Mitt i gläntan". Där finns det både växter, prylbutik, café och bed and breakfast. Där hittade jag funkian jag letade efter på plantagen i fredags. Vi tog varsin glass och njöt av solskenet. Pratade med pappa i telefon som satt i Flygsfors i solen med en öl i handen. Alle blev därför supersugen på en öl men med för många mil till närmsta systembolag med för kort tid innan stängningsdags blev det en öl till Alle från caféet och en till glass var till mamma och mig.

Tillbaka hemma igen gick vi till stora gräsmattan mitt emot oss och jag satte upp rallylydnadsbanan jag ska ha med till hundkursen på tisdag, måste ju provträna den innan så jag vet att den funkar. Har precis köpt nya hållare till skyltarna så det var premiär för dem. De var riktigt bra faktiskt. Undertiden jag byggde banan blev Alle sugen på något att dricka och sprang till konsum, tillbaka kom han med coca cola och folköl. Solen lockar visst fram ölsinnet.

Mamma, Alle och Tira

Tira och jag gör oss redo för att prova banan

Liggande under gång

Front med sitt och sedan gå runt matte.

Fin kontakt

Fort går det i svängarna

Sista svängen innan slutspurten

Tira var riktigt på hugget och det var riktigt kul att träna idag. Första runden gick inte så bra men så är det alltid. Undrar bara hur jag ska få henne att gå första rundan bra på tävling? Då har man ju bara en chans på sig och det är första chansen. Planen måste lixom nosas in första gången och gör hon så på tävling blir vi inte godkända.

Middagen avnjöts återigen i solskenet på balkongen. Man får passa på att vara på balkongen de dryga två timmarna den lyser där innan den går ner bakom träden.