Har lite delade känslor just nu. Flöde och ctg var bra idag. Doktorn var nöjd. Vi ställde våra frågor ang nästa vecka, hur mycket minus den får ligga och vad som händer om den inte går upp i vikt. Han höll med om att den inte gått upp tillräckligt på förra ul och det är för lite på två veckor. Men då var läget så att allt annat såg bra ut och bebis skulle därför får vara kvar och mogna i magen för det var lite för tidigt i grav att plocka ut den. Nästa vecka är läget annorlunda då jag är i v 37. Har bebis inte ökat mer i vikt och minus% är ännu mer kommer det planeras för ett kejsarsnitt, helst veckan efter så det hinner bli 38 fulla veckor. Det är nu där skon klämmer. Jag vet att snitt är bättre utifrån barnet då den har så låg vikt att en förlossning skulle vara för jobbig men det var inte snitt jag hade tänkt mig. Har inte varit min tanke alls mer än om det blir akut. Han vill dock inte prova att sätta igång mig eftersom jag är förstagångsföderska och det är tydligen svårare då plus att det kan vara för jobbigt för bebis. Naturligtvis vill jag det bästa för bebisen men det var inte så jag ville föda. Inte för att det är dåligt på ngt sätt men jag vill inte det. Det är inte så jag planerat. Det är inte bestämt snitt men han har skrivit det i journalen, att det är så han tycker att det ska planeras. Det är inte detta jag läst om och det känns som att bli lite snuvad på allt ( hur känns en värk? Hur känns det att få upp barnet på magen?.........). Det finns ju de som gör allt i världen för att få snitt men inte jag, det var inte det jag ville. Klart hade det blivit akut hade det varit en sak men då hade jag ändå fått känna på hur en förlossning är. Nu ska jag planera om förlossningsbrev och hela förfarandet. Min app sa för ngn dag sedan att det var tid för att skriva förlossningsbrev för snitt, inte jag för jag ska inte göra det. Tji fick jag. Neo blir det med all säkerhet.

Läkaren ringde när vi var på väg hem. Han vill att jag gör ctg varannan dag så torsdag ska jag dit igen och bara göra ctg. Bara för säkerhets skull. Han tycker det blir för långt att vänta en vecka till. Så ska jag lämna morgonurinprov nästa gång, gjorde en sticka idag och har leukocyter och erytrocyter i urinen. Bara för säkerhets skull pga mitt blodtryck men det fick jag inte ihop riktigt för det var 130/80 vilket det legat på ungefär hela tiden och det är ju inget konstigt. Kanske något högt undertryck men annars är det ju inget konstigt tryck.

Idag har jag bakat bröd. Låter jätteavancerat men det är det inte. Jag häller i alla ingredienserna i assistenten som knådar degen, sen får den jäsa i bunken. Jag häver ut den på långpannan och plattar till den och så ny jäsning för att sedan sätta in den i ugnen. Ungefär lika avancerat som att göra lite lunch och det klarar jag faktiskt fortfarande. Skulle däremot vilja baka kanelbullar men det pallar jag inte.

På eftermiddagen har jag mest bara suttit i soffan och degat på grund av den kvava luften.

Idag har vi varit på vår första föräldrarutbildning. När vi satt där och alla drällde inte med sina stora fina magar var det skitjobbigt. Kursen handlade om förlossning och smärtlindring under förlossningen. Var väl inte direkt något som var nytt och jag fick till och med lägga till saker som barnmorskan glömde.

När det var paus mitt i och vi gravida skulle besöka toa blev det naturligtvis kö. Då var det en utav tjejerna (den enda som redan hade ett barn sedan innan) som frågade en annan när hon skulle ha. 2 sep och det skulle tydligen båda ha. Då kläcker tjejen som ska ha barn nr 2 ur sig "Vilken liten mage du har. I och för sig blir ju magen större när man väntar barn nr 2". Då kände jag att jag skiter i att berätta när jag ska ha, de får gärna tro att jag ska ha i slutet av september. Tjejen som fick höra att hon hade liten mage hade nämligen ungefär dubbelt så stor som min.

Får väl se om vi hinner vara med på tillfälle nr 2 eller om nästa TUL visar så pass lite viktökning att de bestämmer sig för att bebis inte får vara kvar.