Måndag kl 9 parkerade vi bilen i p-huset. Hade klätt Gustav i heldress, mössa och två filtar. Det är 50 m mellan p-huset och sjukhuset. Sjalen knöt jag hemma. Direkt innanför entrén lyfte jag i honom i sjalen sovandes och han sov där till 11.

Gustav sover i sjalen

I denna säng tror de att han kommer att sova i natt:

Kl 11 var jag tvungen att lyfta ur honom för emla och klädombyte. Försökte ha honom i sjalen igen men gick bara en stund. Han var jätteledsen.

NU ÄR JAG HUUUUUUNGRIG!!!!

Alle kom vid 11.40, hade varit på ett möte som han var tvungen att gå på, och tog honom en stund. Först skrek han men fick sedan suga på pappas finger. Mmmmm!! Väldigt stolt pappa  ! Mitt finger duger inte längre.

Jag hade aldrig klarat mig utan sjalen  för då hade han varit vaken hela tiden, nu blev det ”bara” en timme. Jag och narkos hade ett samtal där jag bestämt sa att jag ska ha honom i famnen när han sövs och när han vaknar. Han menade att bebis under 4-5 månader inte märker vem som är där  . Det struntar jag i sa jag. Jag vill att mitt barn ska vara hos mig när han vaknar för jag tror att det är bäst för mitt barn. Då menade han att de har regler och bara för att jag jobbar i vården kan man inte frångå dem. Jag tror att han misstolkade mig för han började prata om att man inte kan vara med när han intuberas och sånt av säkerhetsskäl. Det var ju inte det jag ville. Så vi löste det. Jag var med i op-rummet och hade han i famnen när nålen skulle sättas och när han fick propofol. Han skrek jättemycket trots emla så jag vet egentligen inte om han hade så stor nytta av att jag var där  men det känns ändå bättre att han inte behövde vara där med okända. När han hade kommit till postop ringde de och när vi kom dit sov han fortfarande. Egentligen får man bara vara en där men jag frågade om pappan fick åtminstone se honom men då sa narkos att vi kunde vara där båda. Op har gått jättebra. Vi lät honom ligga i sängen ända tills han började vakna och då tog jag upp honom och la honom vid bröstet. Ssk sa att det kan vara så att han inte riktigt fattar hur han ska suga och lite så var det. Han såg väldigt snurrig ut. Han åt lite men verkade mest yr. Han var rätt gnällig och det var skitjobbigt att inte veta om han hade ont, mådde illa, hungrig eller vad det var. Han fick lite morfin vid ett tillfälle då han hade rätt hög puls en längre stund. Efter några timmar fick han komma ner till vårdrummet på avd. Då ville han äta igen vilket han gjorde när vi blev hämtade så de sa att det var efterrätt. Men han ville tutta hela tiden så då sa de att han inte riktigt hade koll på det här med förrätt, huvudrätt och efterrätt. Han var ledsen och hungrig om vartannat. Han behövde sova igen efter narkosen, var helt röd kring ögonen, så jag försökte amma honom till sömns, vyssa honom, ha honom på magen men inget hjälpte  . Jag satt med honom i några timmar men blev jättehungrig. Alle hade åkt hem, skulle ju upp och jobba dagen efter. Ssk undrade om hon kunde hämta något men jag sa att jag kunde gå själv, hade en risifrutti och smörgåsar, bara någon passade honom 2 minuter. När jag kom tillbaka skrek han som bara den men en barnsköterska sa att hon skulle ta upp honom och hon ville inte att jag skulle äta där inne (blev lite förvirrad ner en sa att jag fick och en inte). I det läget kände jag att jag behövde mat så jag kastade i mig maten för att komma tillbaka till Gustav snabbt. När jag kom tillbaka sov han. Jag kände mig så fruktansvärt dålig mamma  !! Hade försökt i flera timmar att få honom att sova, han var verkligen i behov av det, men inte lyckats och så har barnsköterskan han i fem minuter och han somnar. Hon tyckte att jag skulle passa på att vila vilket jag tyckte lät bra eftersom jag inte visste hur natten skulle bli. Kl 19 la jag mig men det enda jag hörde var Gustav som skrek trots att jag omöjligt skulle kunna hört det om han hade gjort det så jag var klarvaken. Efter en liten stund hämtade de mig, han var vaken igen. Gick från 120 i puls vilande till 170 och gallskrikande, det är vår lilla G det. Satt sedan där resten av kvällen. När nattpersonalen kom förklarade jag att vi brukar samsova och liggamma men att han brukar somna mellan 23-00. Vi satt där och ammade och Gustav pratade ibland. Patienten mitt emot var 9 mån och busade och pratade. Ibland lät det som att Gustav och han hade värsta konversationen med varandra. Var lite kul mitt i allt jobbiga. En barnsköterska tittade till oss och servade mig med vatten. Jag provade att lägga ner honom men han vaknade hela tiden. Sa till henne också att jag inte tror att han kommer somna här. Då var ssk redan och ringde doktorn för att fråga om samsovning  ! Så vid 23 flyttade vi in till vanliga rummet. Jag sa att vi kunde sova på bäddsoffan (var så lycklig över att vi fick vara tillsammans) men nej då vi skulle ha en säng. Så med apné-larm (det var kravet) och säng la vi oss tillsammans! Det ska vara nattpersonal till att vara tillmötesgående . Ammade typ två minuter sen sov han nära nära mig (närmare än i vanliga fall). Kl 01 fick han perfalgan (alvedon iv) och ny blöja utan att vakna (!). Han ammade oftare under natten än hemma men det gjorde inget, huvudsaken att han var nöjd.

Gustav har nu fastat sedan klockan 8. Han somnade i bilen på väg till sjukhuset och lyftes direkt i sjalen sovandes när vi kom fram.