Som att det inte räckte med alla extrakontroller under grav med oro för tillväxthämning, neo när sonen kom förtidigt och ca 38 % tillväxthämmad, oro igen, sond, få igång amningen, infektion först i ögonen och sedan i huden, tillväxt och ljumskbråckoperation. Vi hade väntat med namnfesten tills den 9/3 bara för att allt med tillväxt och snuttig bebis (bodde typ i soffan de första månaderna) men nu kände vi att Gustav nog skulle klara av namnfesten. Den 7/2 märkte BVC-ssk att huvudomfånget ökat något mer än det borde men det var så lite att det lika väl kunde vara tillfällighet och felmätning. Den 5/3 var det rutinläkarbesök på BVC, då hade huvudomfånget ökat ytterliggare mer än vad det borde. Det reagerade BVC-dr väldigt på och skickade genast remiss till ultraljud hjärna som skulle ske snarast men det dröjde två veckor (för mig är inte det snarast). Den 18/3 gjorde vi ultraljud. Röntgenläkaren ville egentligen inte säga så mycket. Han sa att han inte ville kalla det hydrocefalus för då blir föräldrarna så oroliga.... Men han har för mycket vatten mellan skallen och hjärnan. Typ som att skallen växt fortare än hjärnan.

Idag ringde neo-mott. Egentligen ska vi inte dit förrän Gustav är ett år men eftersom han var lite sen med att hålla huvudet (då höll han dock kurvan på huvudomfånget) och jag trodde att vi skulle fått träffa sjukgymnast sist (stod fel i programmet på internet) lovade ssk att ringa oss efter ca 8 veckor vilket var nu. Jag berättade om HCn och hon blev jätteorolig för vår skull. Eftersom jag skulle börja med massagen då skulle hon återkomma i eftermiddag. Vid lunch ringde BVC-dr. Jag hade fattat helt rätt men nu har jag oxå fått diagnosen som röntgenläkaren satte, benign external hydrocephalus. Hon har ringt neurokirurgen som ska skicka ut en tid. Det är inte urakut men hon tyckte inte vi behövde ut och resa just nu. I alla fall inte innan vi fått tiden. Påsk hade vi ändå tänkt spendera i lugn och ro hemma men helgen efter det ska vi till släktingar. Neurokirurgen ville inte uttala sig till BVC utan att ha sett Gustav och kanske blir det fler undersökningar. Kanske är det inte alls farligt och bara som han växer men det är just det där att inte veta. Att inte veta om han kommer får men, om han behöver shunt och hur det i så fall kommer att bli. Känns som att när vi precis började slappna av och njuta av efterlängtad bebis kommer det här. 

Jag känner inte för att gå ut idag

Jag känner inte för att bära i sjalen idag

Jag känner inte för att köra vagnen idag

Jag känner inte för att gåra något alls idag

Men jag har dammat lite

När f-n kände jag för det då

Nu är snart denna helgen slut. Har hunnit med hel del.

Gustav vill mest stå eller rulla omkring på golvet. Varför sitta lixom när man kan stå??

Så här såg det ut på vår promenad idag.
Tira var helnöjd med allt vad bönderna hade spridit ut på åkrarna, både at äta och rulla sig i.

.....eller 5,4 km. Det blev det längs med järnvägen och tillbaka via Norra Skrävlinge. Lite trött i benen är jag. Tira blev trött i tassarna mot slutet. Ändå gick ju nästan lika långt i tisdags. Solen värmde mer än vad jag trodde, blåste bara lite kallt om öronen på slätten.

Idag är en skitdag! Får inget gjort och inget vill som jag vill. Enda röra i tankarna som inte vill släppa. Känner mig fruktansvärt ensam just idag. När jag väl kommer på vart vi ska promenera börjar det vräka ner snö. Känner inte riktigt för en timmes promenad i snöoväder. Jaha vart ska vi nu gå? Hunden måste ut. Hade tänkt bära Gustav på promenaden då det hade varit knepigt med vagnen men då blir han snöig trots bärskyddet. Får bli vagnen nu när det snöar men då går det inte att gå där jag tänkte. Egentligen handlar inte dagen alls om vart jag ska gå promenaden men nu blev det oxå fel.

Japp måste varit en illusion igår. Bilden jag la ut igår på bloggen kan inte stämma. När Gustav och jag klev upp vid 5.30 i morse var hela världen vit igen och det har snöat hela dagen till och från. Lille gubben ville bajsa på pottan men sedan sov vi ett par timmar till.

Långt borta syns havet genom skogen.