Direktlänk till inlägg 5 februari 2015

5-minutersmetoden

Av Cillan - 5 februari 2015 13:55

Att det ska vara så svårt att förstå att 5-minutersmetoden är skadlig för barnet. Är bara att titta på sig själv. Vill du ligga i ett mörkt rum ensam och övergiven utav den/de du trodde var tryggheten och gråta dig till sömns? Låter det sunt att lämna sitt barn gråtande? Om du fortfarande tvekar efter de frågorna kan du fortsätta med att läsa anknytningsteorin http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=334&barns_anknytning och är du fortfarande tveksam till varför du inte ska använda denna grymma barnmisshandlande metod till att få barnet att sova kan du läsa om Pappa Åberg http://www.barnakuten.nu/barns-utveckling/pappa-aberg-och-femminutersmetoden/ och som att inte det skulle räcka hoppas jag att den här kan få dig att förstå vad du utsätter ditt barn för https://www.psychologytoday.com/blog/moral-landscapes/201112/dangers-crying-it-out.



Den här dikten säger allt (http://modernbebis.blogspot.se/2014/01/femminutersmetoden.html?m=1)

Det är kväll -
jag känner det.
Allt är som det ska.
 
Mjuka händer
håller mig
ljummet vatten
omsluter mig.
Pappas leende
däruppe.
Allt är som det ska.
 
Jag torkas, kläs på.
Mamma håller mig ömt,
Lägger mig vid sitt bröst,
Mina läppar möter
hennes mjuka hud
varm söt mjölk
fyller min mun, min mage.
Allt är som det ska.
 
Ammandet gör mig dåsig
jag glider in i sömn
 
Då händer något.
Ett salt finger i min mungipa
Skiljer mig från bröstet
Jag gapar över luft
Lyfts och sänks ner
På platt, dött tyg.
 
Jag är ren.
Jag är mätt.
Jag är klarvaken.
Jag är ensam.
 
Allt är tyst.
Allt är mörkt
Allt är fel, fel, fel.
 
Så jag ropar på dem:
Jag är i fara!
Rädda mig!
 
Inget händer.
Som spöken kretsar
oron runt mig.
Slukar mig hel.
 
Allt jag kan göra
Är att om och om igen
ropa
så högt jag kan:
JAG ÄR I LIVSFARA!
RÄDDA MIG!
JAG DÖR!
Om och om igen
för att inte dö.
 
Korta stunder hör jag mammas röst
Långt långt borta,
Diffust genom mina egna rop.
Räddning på väg.
Jag ropar på henne.
Rösten tystnar.
En dörr slås igen.
 
Jag ropar och ropar
i förtvivlan
och dödsskugga.
Ropen bor i mina gener
har räddat mina
förfäder och förmödrar
De tysta fick aldrig egna barn.
 
Skräcken regerar.
Halsen, magen, huvudet, allt värker.
Ibland hör jag mamma
långt där borta
sen försvinner hon igen.
 
Till slut övermannas jag
av skräcken
Överlämnar mig åt ödet
Bereder mig på döden
 
Ja, jag ska dö.
Jag vet det nu.
Det är natt,
en farlig tid.
Ingen kommer.
 
Mamma och pappa är redan döda.
Jag är övergiven
Prisgiven
Orörlig i fiendeland.
 
Min enda, smala chans:
Att vara tyst
Låtsas redan vara död
 
 
Efter evigheters evighet:
Det är morgon.
Jag lyfts upp
av mamma
läggs till hennes bröst.
Jag överlevde.
 
Sen är allt som det ska.
 
Till nästa kväll.

© Marit Olanders 2013



Och det här brevet klarar jag knappt att läsa http://xn--detknsligabarnet-ynb.se/2013/det-kom-ett-brev-om-somnmetoder/

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Cillan - 17 januari 2016 01:03

Jag har bestämt mig för att byta blogg då den här är lite svår att uppdatera från mobilen. Det är både bra och dåligt att byta blogg. De senaste fem åren i mitt liv finns i den här bloggen vilket inte går att följa på samma sätt vid ett byte men jag ...

Av Cillan - 27 december 2015 23:00

Idag har mormor och morfar åkt hem igen, efter en hel vecka hos som inte känts som det då jag jobbat eller sovit det mesta. Gustav har i alla fall fått en massa bus och lek.  ...

Av Cillan - 26 december 2015 17:00

Jag, Alle och mamma åkte bussen till Väla för att shoppa på julrean. Vi har ju sådant lyx nu att vi kan ta bussen hela vägen bort till Väla. Det var ju inte bara vi som tänkt den tanken. Han väl halva Väla utan att för den sakens skull inte ens kolla...

Av Cillan - 25 december 2015 19:15

Efter två julnätterjobb är jag nu lite ledig. Äntligen! Även om jag gjorde det lite juligt på jobbet med tomteluva.  ...

Av Cillan - 24 december 2015 20:07


Tomten kom till oss i år också

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se