Jag trodde att jag hade skrivit om kontaktboken redan men kan inte hitta något i bloggen om det så är det jag som är blind eller förvirrad (vilket är rätt vanligt just nu) får ni hoppa över detta inlägg.

För ett par veckor sedan frågade jag chefen för förskolan om det var möjligt att ha en kontaktbok mellan hemmet och förskolan. Det skulle förankras med pedagogerna och vips så fanns en kontaktbok som vi nu använt en vecka. Det har varit så himla svårt att veta vad Gustav försöker säga eller teckna på vägen hem från förskolan när han vill berätta om sin dag så det blir mest att han säger bilar, traktor och cykla eftersom det vet vi vad det är. Han vet ju att vi förstår de orden. Det är ibland så svårt att förstå när vi inte varit med i situationen. Å visst leker han med bilar, traktor och cyklar men han gör ju så mycket mer på förskolan oxå. Det har varit väldigt frustrerande både för oss att inte förstå och för Gustav att inte kunna göra sig förstådd. Nu kan vi läsa kontaktboken på vägen hem och prata om det. Han är så jättestolt när vi kan prata om vad han gjort under dagen eftersom han märker att vi förstår. När Alle sedan kommer hem, oftast jag som hämtar, läser han kontaktboken tillsammans med Gustav och de pratar en stund om vad han gjort under dagen. Det hörs sådan stolthet i rösten och syns på kroppsspråket. Det behövs inte många ord för att få veta lite mer om hans dag men det gör stor skillnad.