Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Cillan - 15 februari 2015 23:47

Petras blogg är väldigt intressant att läsa. Mycket tänkvärda saker som hon skriver om. Ta t ex det här inlägget http://petrakrantzlindgren.se/2015/02/10/titta-en-rod-bil-om-varfor-vuxna-avleder-barn-och-varfor-barn-ogillar-att-bli-avledda/. Tänk om du är vuxen och du slår dig med hammaren på tummen och din partner, jobbarkompis eller någon annan i närheten kommer direkt när du står där och svär (vilket vi vuxna lätt gör när vi slår oss) eller kanske till och med fäller en tår för att det gör så ont (vi vuxna kan ju inte fälla för många tårar på en gång, då räcker de ju inte livet ut). Tänk om denne vuxne då helt enkelt bara säger "Äh det var väl inte så farligt. Vad ska vi göra till helgen?" medans du står där med din bankande tumme som svullnar mer och mer och du undrar om den ens klarar av att stå upp men den andra vuxna personen har inte ens sneglat på din tumme. Hade du inte känt dig lite ensam och övergiven? Hur hade det istället varit om personen hade sagt "Oj, det där ser ut att göra riktigt ont. Jag går och hämtar lite is och sitter hos dig en stund så jag ser att du mår bra."? 


Faktum är att om vi tröstar våra barn när de är små ökar det kroppsegna "morfinet" endorfin vilket gör att barnet inte har lika ont vid smärta som vuxen. Så trösta på och låt barnen vara ledsna färdiga. Det finns ingen annan person som kan bestämma hur länge någon ska vara ledsen, vare sig det är ett barn eller vuxen. Alla är vi ledsna olika mycket för olika saker.

ANNONS
Av Cillan - 5 februari 2015 23:32

Då har Gustav varit utan blöja i 2 dagar och idag har vi till och med varit iväg en stund. Måste vara skönt och luftigare med bara kalsonger.


Vi har varit och badat hela familjen idag, ja inte Tira då förstås men hon skulle säkert inte banga att hoppa i. Mysigt och roligt. Jag fick lite simmat oxå. Har bara så jädra ont i armen efter twinrix-vaccinet igår. Något jag inte hade efter de två förra vaccinen å ändå stack hon så bra. Ja ja det går väl över. Värre är det med höften som säkert aldrig blir bättre. Måste ta tag i det men är massa annat nu som måste fixas som bvc, logoped, husvärden ska komma och titta på vårt blåshus....... å efter det får jag säkert kontakta hyresgästföreningen för att få sänkt hyra å bla bla bla.



Vad är det egentligen med vuxna som inte kan säga hej till ett barn som upprepade gånger ropar "Hej Hej" lite här och var?? Varför är det så farligt att svara med ett hej tillbaka?? Barnet förstår ju inte att man kanske inte hälsar på allt och alla men vad sjutton, det är ett barn och barnet vill bara säga hej.

ANNONS
Av Cillan - 5 februari 2015 13:55

Att det ska vara så svårt att förstå att 5-minutersmetoden är skadlig för barnet. Är bara att titta på sig själv. Vill du ligga i ett mörkt rum ensam och övergiven utav den/de du trodde var tryggheten och gråta dig till sömns? Låter det sunt att lämna sitt barn gråtande? Om du fortfarande tvekar efter de frågorna kan du fortsätta med att läsa anknytningsteorin http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=334&barns_anknytning och är du fortfarande tveksam till varför du inte ska använda denna grymma barnmisshandlande metod till att få barnet att sova kan du läsa om Pappa Åberg http://www.barnakuten.nu/barns-utveckling/pappa-aberg-och-femminutersmetoden/ och som att inte det skulle räcka hoppas jag att den här kan få dig att förstå vad du utsätter ditt barn för https://www.psychologytoday.com/blog/moral-landscapes/201112/dangers-crying-it-out.



Den här dikten säger allt (http://modernbebis.blogspot.se/2014/01/femminutersmetoden.html?m=1)

Det är kväll -
jag känner det.
Allt är som det ska.
 
Mjuka händer
håller mig
ljummet vatten
omsluter mig.
Pappas leende
däruppe.
Allt är som det ska.
 
Jag torkas, kläs på.
Mamma håller mig ömt,
Lägger mig vid sitt bröst,
Mina läppar möter
hennes mjuka hud
varm söt mjölk
fyller min mun, min mage.
Allt är som det ska.
 
Ammandet gör mig dåsig
jag glider in i sömn
 
Då händer något.
Ett salt finger i min mungipa
Skiljer mig från bröstet
Jag gapar över luft
Lyfts och sänks ner
På platt, dött tyg.
 
Jag är ren.
Jag är mätt.
Jag är klarvaken.
Jag är ensam.
 
Allt är tyst.
Allt är mörkt
Allt är fel, fel, fel.
 
Så jag ropar på dem:
Jag är i fara!
Rädda mig!
 
Inget händer.
Som spöken kretsar
oron runt mig.
Slukar mig hel.
 
Allt jag kan göra
Är att om och om igen
ropa
så högt jag kan:
JAG ÄR I LIVSFARA!
RÄDDA MIG!
JAG DÖR!
Om och om igen
för att inte dö.
 
Korta stunder hör jag mammas röst
Långt långt borta,
Diffust genom mina egna rop.
Räddning på väg.
Jag ropar på henne.
Rösten tystnar.
En dörr slås igen.
 
Jag ropar och ropar
i förtvivlan
och dödsskugga.
Ropen bor i mina gener
har räddat mina
förfäder och förmödrar
De tysta fick aldrig egna barn.
 
Skräcken regerar.
Halsen, magen, huvudet, allt värker.
Ibland hör jag mamma
långt där borta
sen försvinner hon igen.
 
Till slut övermannas jag
av skräcken
Överlämnar mig åt ödet
Bereder mig på döden
 
Ja, jag ska dö.
Jag vet det nu.
Det är natt,
en farlig tid.
Ingen kommer.
 
Mamma och pappa är redan döda.
Jag är övergiven
Prisgiven
Orörlig i fiendeland.
 
Min enda, smala chans:
Att vara tyst
Låtsas redan vara död
 
 
Efter evigheters evighet:
Det är morgon.
Jag lyfts upp
av mamma
läggs till hennes bröst.
Jag överlevde.
 
Sen är allt som det ska.
 
Till nästa kväll.

© Marit Olanders 2013



Och det här brevet klarar jag knappt att läsa http://xn--detknsligabarnet-ynb.se/2013/det-kom-ett-brev-om-somnmetoder/

Av Cillan - 4 februari 2015 16:12

Blev långpromenad idag. Snålblåst så kallt som attan! Vi gick förbi säkert 10-15 hästar totalt å Gustav var jättefascinerad. Ville inte att vi skulle gå därifrån. Tänkte att han skulle sova efter hästarna men icke.

Av Cillan - 1 februari 2015 23:36

Är precis hemkommen från en halv vecka i Nybro. Veckan började dock med VAB eftersom Gustav var förkyld med väldigt mycket hosta, så pass att han ibland hostar till han kräks. Var på vc en vända i tisdags men näe inget att göra, ingen hostmedicin och ingen inhalation utan det skulle läka ut självt. Så vi har kört på husmorsknepet lök i klyftor med hett vatten i botten av skålen att ha under sängen på natten. Det funkar faktiskt.


På onsdagen trotsade vi förkylningen, trots att den började göra så till känna även hos mamman, och körde till Nybro som planerat. Resan gick faktiskt väldigt bra, kan ju vara lite knöligt att att sitta still så läne om man är 2,5 år. Det blev middag när vi kom fram och massa bus, sen var det dags för sängen för Gustav.


På torsdagen blev det så klart oxå en massa bus. Räcker lixom med att morfar finns i närheten så lyser det bus från Gustav. När jag ändå hade barnvakt passade jag på att färga håret. Första gången själv på många år och jag var rätt nervös. Pappa tyckte det var spännande att kolla hur det går till. Jag blev i alla fall nöjd. På eftermiddagen skulle vi åka pulka med Gustav men han var inte alls på humör för det. Han har inte riktigt varit sitt vanliga G och hostar en del fortfarande. Jag somnade på soffan redan innan 21. Har sovit rätt dåligt många nätter nu så jag passade på att krypa ner i sängen när jag ändå kunde. Dock blir jag alltid pigg när jag ska fixa iordning mig innan sängen efter att ha somnat på soffan men somnade ändå rätt fort.


På fredagen slappade vi mest på förmiddagen. Efter lunch åkte jag iväg med Tira för att vaccinera sig. Tänkte att det var lättare med barnvakt än att behöva åka till Helsingborg (eftersom jag är trött på Landskronas tjat om mat, eller rättare sagt att Tira inte ska äta så mycket). Kändes lite konstigt att åka till Nybro djurklinik igen efter så många år. Dock har de bytt lokaler så inte riktigt samma sak. Tira brydde sig som vanligt inte så mycket om sprutan men lyckades börja löpa inne i undersökningsrummet så var bara att åka till djuraffären å köpa byxor. Passade på att besöka lindex oxå å hittade billiga ullkläder till Gustav. Med stjärnor på såklart. När jag kom hem till mamma och pappa igen hade Gustav sovit middag. Vi åkte till Nybro ridklubb och tittade på hästarna. Gustav tyckte nog det var lite många hästar och tog ett tag innan han slappnade av. Men när vi hade varit där en stund vågade han i alla fall titta in i boxen till hästarna och säga hej till dem men inte klappa. Önskar det fanns hästar här, kor å traktorer som man kunde besöka så. 4h-gårdarna har inte mycket att erbjuda. När Gustav ändå var påklädd med overall gjorde vi ett nytt försök med pulkan. Han var väl inte jätteintresserad och det var ganska tungt i blötsnön men nu har han i alla fall fått åka pulka denna vintern med. Dock tyckte han nog det var roligare förra. Eller är det bara för att han inte är riktigt hundra efter förkylningen. På kvällen kom Alle med tåget men då hade Gustav redan somnat. På lördagförmiddagen blev det mest bus och på eftermiddagen åkte vi till Ante med familj.


Å så är det bara idag kvar. Vi åkte till Alles morbror Rolf där det bjöds på smörgåstårta. Först var Gustav lite avvaktande men mamman hade tagit med lite bilar och babblarna som hjälpte till att lätta upp stämningen så det dröjde inte länge förrän han spatserade omkring och kollade läget. Rätt som det var kom han tillbaka till bordet där vi satt och tecknade traktor och pekade ut, då kom han på att han var hos Rolf där han fick åka traktor sist. Så klart han fick åka traktor. Jag skulle åka med. Å självklart ska Gustav hålla i ratten med sina små händer. Rolf lät honom hålla lite själv. När vi kom tilbaka fick vi titta in i ladugården. Det var spännande. Å på väg in igen kom grannkatten och strök sig på våra ben. Dags för fika och lite mer billek. När vi skulle åka blev det en traktortur till fast med pappa. Alltså han är verkligen i himmelriket när han sitter där i Rolfs knä och tittar ut med händerna på ratten!

Efter alla intryck somnade han i bilen på väg tillbaka till mormor och morfar. Vi gjorde ett nytt försök med pulkan men nja det är sådär kul. Får väl hoppas det kommer snö här oxå så vi kan prova fler gånger. Han är lite avvaktande till hela snö-grejen men stod gärna och tittade på snön från mormor och morfars vardagsrum och han tecknar mycket om snön ute. Klart hela världen ser ju lite konstig ut och han kommer kanske inte ihåg förra vintern som oxå hade typ en vecka med snö i skåne. Vi åt middag hos mormor och morfar, packade sen ihop alla våra saker och passade på att åka när Gustav ändå skulle sova. 


Av Cillan - 23 januari 2015 16:19

Hjärtat smälter ju när man efter en natts jobb får denna underbara bild med texten samsovning. Alle har legat längst ner i bild och Gustav tätt intill sig på tvären. Finns det nåt underbarare??

Av Cillan - 21 januari 2015 01:29

Istället för att säga duktig/bra kan man försöka uppmärksamma vad barnet gör. T ex "pusslar du? Blev det en bil." Vad gör bilen?" "Vad har bilen för färg?" Då får barnet chans att berätta vad den gjort och blir då uppmärksammad. Eller "bygger du med klossar? Vad ska det bli?......". Jag tror dock på en balans. Å t ex vad gäller simningen berömmer jag mer. Däremot oxå en balans. Istället för att hela tiden säga "å vad duktig du är" när Gustav simmat kan man vända honom om och säga "titta vad långt du simmat. Hela vägen från den sidan." med entusiasm i rösten. Då kommer han förmodligen svara "mmmm" å då kan man kontra med "wow vad låångt du simmade". Då har man både uppmärksammat det och skapat en dialog.



Men jag faller oxå i berömträsket ibland. Påminnelse är aldrig fel.

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/berom-ger-inte-barn-sjalvkansla_4254341.svd

http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/berom-ar-inte-karlek_478387.svd

Av Cillan - 19 januari 2015 15:30

WOW!! Det här skulle alla som vänta barn, sjukvårdspersonal som jobbar med barn, BVC och amningsmottagningar se och lära sig!!




Citat från Dr JAck Newman:

There is a wide-spread belief that breastfeeding is tiring. This is a myth. Babies respond to milk flow. When the flow is rapid, babies continue breastfeeding; that is, “drinking at the breast”. When the flow of milk is not rapid the baby starts to get sleepy and when the flow is slow, many babies, especially young babies, will fall asleep at the breast. If they are then given a bottle, they often open their eyes, wake up immediately and suck at the bottle vigorously. Thus the “proof” that breastfeeding tires the baby out. 
In the video attached, the baby has fallen asleep at the breast. The mother tries breast compression to keep up the flow of milk, but there is no or very little flow and the baby remains sleeping at the breast. When I introduce the lactation aid tube to supplement the baby at the breast, it does not at first work because the tube was not well placed. I fiddled with the tube a little, the milk starts to flow and what happens? The baby opens his eyes, wakes up and sucks vigorously just as he would at the bottle. 
This baby needs to receive supplementation. It is best that the baby receive this via lactation aid because:

1. The baby is still on the breast and breastfeeding. 
2. Babies learn to breastfeed by breastfeeding. 
3. Mothers learn to breastfeed by breastfeeding. 
4. The baby is still getting milk from the breast thus helping increase the mother’s milk production. 
5. The baby is not likely to reject the breast as he would if he were supplemented by bottle or by any method not on the breast. 
6. There is more to breastfeeding than breastmilk; the baby and mother are in close physical contact. 
One way to introduce the tube is to insert it while the baby is at the breast as in this video clip. The other is to line up the tube with the nipple and latch the baby on the breast and lactation aid tube at the same time.

Note the position of the baby: 
1. The baby’s chin touches the breast but nose does not touch. 
2. The baby covers more of the areola with his lower lip than his upper lip. 
3. The baby is slightly tilted up towards the mother. 
The baby has now fed from both breasts and is not getting much milk flow (mostly nibbling at the breast—see video clips of babies drinking or not drinking). It is time to supplement.

Note the following:
1. The breast tissue is eased out of the way so that the corner of the baby’s mouth is visible. 
2. The fact that the baby is tilted slightly upwards makes it easier to find the corner of the baby’s mouth and insert the tube. 
3. The tube is inserted in the corner of the baby’s mouth. 
4. The tube is pushed almost straight back towards the back of the baby’s throat but also slightly upward toward the roof of the baby’s mouth. 
5. The milk moves down the tube to the baby’s mouth, but the baby does not drink (see video clips of babies drinking or not drinking). Something is not working. 
6. The mother is attempting compression, but compression should be done when the baby is sucking and not drinking, not when the baby is not sucking at all. Moreover, compression while the baby is being supplemented at the breast with a lactation aid is not necessary. 
7. At 21 seconds into the video, I fiddle with the tube placement, and now it starts working. The baby is drinking. 
8. Notice the baby pops his eyes open when he starts getting milk again. Babies are not “lazy”; they respond to milk flow. Young babies such as this one tend to fall asleep when the flow of milk is slow, not necessarily if they have had enough. 
9. More fiddling with the tube at about 35 seconds. If the baby is well latched on and tube is well placed, supplementing using the lactation aid takes no more time than giving the baby the bottle or finger feeding. Using finger feeding to supplement when the baby takes the breast is not the best approach either. 
10. At about 1 minute into the video, I pull the baby’s chin down a bit. Remember, good latch and good placement of the tube make this system work best. Pulling down the chin gets more of the breast into the baby’s mouth. 
11. At about 1 minute and 18 seconds, we bring the baby around even more asymmetrically by having the mother push the baby’s bottom in with her forearm. 
12. At about 1 minute and 55 seconds, milk comes out of the baby’s mouth means something is not right. Baby has slipped off the breast or the tube has moved. Fiddling with the tube again makes it work properly again.

 


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se