Fy så hemsk mamma jag är som lämnar sonen på dagis trots ledighet. Verkligen! Jag tycker verkligen att jag är det. Men hans grupp skulle på utflykt idag. Åka till Lund med tåg! Wow bara det lixom vara värsta roliga grejen. Dagis lånade vår vagn att ha Gustav i och de två andra barnen i en dubbelvagn. Så kom de på tåget och de två andra barnen satt så förväntasfulla i vagnen. Men inte Gustav. Näe näe näe. Klart man inte ska sitta i vagnen utan mellan pedagogerna på sätet som ett stor pojke. Å inte böver man ha hjälp av pedagogen att hålla ner sätet så att sittdelen inte fälls upp. Varför det lixom när man klarar det själv?? Å inte behöver vuxen hålla i samma nämnda pojke när tåget startat. NÄE. Kan själv! Dock tyckte Gustav att det var för kort tågtur så han ville inte sitta i ovan nämnda vagn vid avgång å hellr inte gå av tåget. Det var ju roligt att åka tåg. De gick sedan upp till stadsbiblioteket för att titta på sagostund/teater med Mamma mu och Kråkan. Wow! Mamma mu och Kråkan!! Barnen hade suttit helt stilla, lyssnat och tittat och sjungt med i sångerna. Efteråt åt de medhavd matsäck och påvägen tillbaka till tåget hade de somnat gott i vagnarna.

Gustav har varit så nyfiken på detta och tecknade tåg, mamma mu och kråkan hela kvällen igår och morgonen idag. När jag hämtade honom skulle han naturligtvis berätta vad de varit med om.

Så roligt att även de små fick utflykt till skillnad från hans förra förskola där de små inte fick följa med och inte heller fick någon annan utflykt. Visserligen hade jag tänkt säga att han inte fick följa med eftersom jag inte litade på att förskolan skulle kalra av en utflykt.

Det är både med glädje och sorg jag skriver detta, mest med sorg på ett sätt.

Idag har Gustav och jag varit på neonatalmottagningen för sista gången ever. Sista gången vi fick träffa underbara Christina. Christina var dock lite sen idag så en annan sjuksköterska kom och låste upp. Först tänkte jag inte på det men sen när hon dröjde sig kvar började jag fundera lite. Är det inte du som var i hemsjukvården?? Anna? frågade jag. Jo visst var det snälla Anna. Så himla kul att få träffa henne igen. Det var hon som var hos oss på fredagen dagen efter vi hade kommit hem. Hon tittade in i sovrummet, fick se spjälsängen och frågade om han hade sovit. Näe svarade jag sammanbitet. Jag hade fått gå omkring med honom halva natten eller så satt jag hängandes över spjälsängen med honom sugandes på mitt finger. Då ställde hon den bästa frågan någonsin: Varför har ni inte honom mellan er?? Jo därför att vi är rädda att kväva den lille prinskorven och för att vi trodde att han skulle sova i sin säng eftersom han gjort det över en vecka på neo. Se efter den dagen har han sovit mellan oss vilket är helt underbart och särskilt då när man fick hålla koll på andningen, då slapp jag resa mig upp varje gång jag tyckte att jag behövde kolla så att han andades och kunde istället bara lägga en hand på honom.

Dietisten och sjukgymnasten var med oxå och undertiden vi väntade på Christina vägde och mätte vi Gustav. Å självklart lekte vi med bilar, traktor och en boll. Sjukgymnasten tycker att han har bra motorik men förstår "sälfallen". Eftersom Gustavs huvud är lite tyngre jämfört med övriga kroppen faller lixom det först. Dessutom är han inte så armstark vilket kan bero på att han inte kröp ordentligt innan han började gå. Hon tycker att han ska öva på att träna armarna genom att t ex gå som en björn, krypa under/igenom saker, gå kräftgång, halvrulla på armarna med mera. Vi diskuterade även skor och hur de ska se ut för att vara stabila. Hon tycker annars att motoriken ser bra ut. Dietisten tycker att han går upp bra i längd men hade önskat lite mer på vikten. Vi ska träffas igen till våren.

Christina tyckte det var jätteroligt att se honom. Hon tycker oxå att han växer bra men skulle önska lite mer på vikten. Vi får hoppas näringsdryckerna gör susen. Christina och sjukgymnasten sammanfattade besöket så fint idag. sjukgymnasten hade läst vad förra sjukgymnasten skrivit om dagis och hur han var då. Det står att han då var en försiktig kille som helst ville sitta hos mamma. Behöver lång tid på sig att leka in sig för att känna sig trygg och röra på sig. Christina la till att hon minns att vi alltid var tidig just för att han skulle få leka en stund i väntrummet för att känna in sig och ändå tog de senaste två besöken väldigt lång tid. MEN det är en helt annan kille den här gången som tar för sig, leker och till och med gick ut i väntrummet för att hämta fler leksaker och som även stängde dörren in till oss för att leka själv vid spisen. De håller verkligen med om att han fått bättre självförtroende. De gav mig en stor eloge för det mod jag haft att stå på mig att dagiset inte var bra och att jag sett till att Gustav kom därifrån. Hon nästan bad om ursäkt för att hon nästan inte trott på hur illa det var men att det verkligen syns nu på Gustav vilken skillnad det gjort. Egentligen var det först efteråt jag fattade vad de egentligen sa. Christina höll även med om att det kan bero på dagiset att han inte växte på längden tidig vinter/vår och inte så mycket viktuppgång. Att det faktiskt är så att det kan synas på tillväxten.

Wow alltså att utomstående verkligen kan se hur mycket bättre han mår efter att ha fått byta dagis. På ett sätt gör det mig ännu mera skrämd över vilket dåligt dagis det är.

Vi åkte hem och gjorde våfflor med grädde och mormor/morfar-sylten. Det är vad Gustav tecknar när vi tar fram glasburkar med björnbärssylt från mormor och morfar. Mums! Gustav åt 1,5 våffla. På eftermiddagen åkte vi till Malmö för att hämta en bilbarnstol till aygon, en axkid minikid. Gustav var nog tröttare än vad jag trodde och lyckades somna på vägen hem så jag fick stanna och väcka honom flera gånger trots att klockan bara var 17. Väl hemma blev det spaghetti och köttfärssås vilket Gustav gladeligen mumsade i sig. Efter det en kortis skypande med mormor och morfar.

Idag lyckades jag pricka in telefontiden hos logopeden. Vi pratade om dagiset from hell, hur negativt det påverkat Gustavs utveckling och hur bra det blivit nu. Hur enormt mycket han har utvecklats sen han började på Dunderklumpen. Jag berättade hur mycket han tecknar, att vi inte hinner med i alla tecken han lär sig, och hur det talade språket förändrats från entoniga ljud till mer nyanserade ljud och att han säger ungefär 8 ord. De orden han lärt sig verbalt har han först tecknat. Hon tyckte det var väldigt spännande att höra om honom och att det är väldigt intressant hur de barn som får tecken som stöd först tecknar och sedan verbalt lär sig orden. Det är ju det som är lite vitsen att få igång spårket men det är häftigt att se att det verkligen är så Gustav utvecklar sitt talade språk. Hon tycker det är väldigt bra att han fått möjlighet att ha tecken som stöd så tidigt. Hon kallar oss till våren för att se hur det går. Tyvärr får vi då åka till Malmö för att logopederna inriktade på barn och förskola/skola flyttat till Malmö av någon konstig idiotanledning trots att det mesta av ÖNH-kliniken finns i Lund.

Jag berättade oxå om utvecklingssamtalet från förskolan där de tittat på hans utvecklingen. De kan se att han är sen med det verbala språket men om man räknar med tecken som språk är han lika långt i utvecklingen som jämnåriga. Dock kan det ge viss svårighet att inte ha det talade språket eftersom det ibland kan vara svårt att se vad han tecknar och det krävs att man kan tecken. Dock är han väldigt kommunikationsvillig vilket är bra. Så vi fortsätter teckna och prata. Gustav är just nu väldigt uppmärksam på vad vi tecknar och härmar gärna efter. 

Måste bara berätta en rolig sak från utvecklingssamtalet idag som mest handlade om tecken som stöd, lite om Gustavs utveckling av det talade språket och lite motorik. 

Madde berättade att hon för någon vecka sedan bett Gustav lägga sina byxor på hans hylla ute i kapprummet innan samlingen. Han sprang iväg och undertiden gick hon in med de andra barnen i det rummet de skulle ha samlingen i. Gustav kommer tillbaka och tecknar hjälp. Madde undrar om hon skulle hjälpa honom med byxorna (å så tecknar hon vissa utav orden). Då svarar han "nääeee". Madde undrar lite då vad han menar. Då tecknar Gustav *Jag* *hjälpa* *dig*. Madde fattar direkt och säger till honom: Ja, du hjälpte mig med byxorna (samtidigt som hon tecknar). Mmmm svarar han då helt överlyckligt. Dels över att han hade gjort det hon bad honom och dels för att hon förstod vad han menade. Han tecknade alltså en 3-ordsmening!!! Där han även blandar in både jag och dig vilket är rätt avancerat. Våran lilla goding.

Igår åkte vi till Nybro efter simskolan. Gustav sov middagsluren i bilen efter lunch på Burger King. När vi kom fram var det mest att kasta in Tira hos mamma och pappa och byta kläder på oss själva för att sen åka till Ante med familj och fira hans födelsedag. Gustav hittade genast bilar att leka med och tyckte väl det var rätt ok dock är inte smörgåstårta någon höjdare konstigt nog eftersom han är stormförtjust i smörgåsar. Som tur är hade vi med en näringsdricka i alla fall och så festade han på ostbågar och salta pinnar. Han lekte med bilar och lagade mat. Men oj vad det märks att han behöver någon utav oss i närheten för att kunna berätta vad han säger. Men inte så konstigt egentligen när folk inte känner honom. 

Framåt kvällen åkte vi tillbaka till mamma och pappa där Gustav fortsatte busa med bilar och sen var det läggdags för honom. 

Idag har det busats med morfar för fulla slanten. Gustav och mormor gjorde fruktsallad tillsammans men Gustav åt mest utav frukten. När det var dags att sova för Gustavs del passade vi på att åka långa vägen hem igen. Gustav somnade innan vi svängde av mot Emmaboda. Vid korsningen hade det hänt en bilolycka så vi stannade och jag sprang tillbaka till bilarna för att kolla så ingen var skadad eftersom inte ambulansen hade kommit. Hade inget reflex i jackan men kom på att man ju kan använda mobilens ficklampa. Ibland slår snilleblixten till. Ingen var skadad så jag sprang tillbaka till bilen och vi kunde åka vidare hemåt.

Det är vad jag skulle vilja ge personalen på Dunderklumpens förskola vilket jag oxå berättade för chefen när jag hämtade Gustav idag. Detta enbart för att vi började prata om hur mycket han utvecklats i språket. Inte för att han säger så många fler ord men man märker att han försöker. Å han berättar enormt mycket med tecken. Jag sa att det har hänt väldigt mycket sen han bytte dagis i augusti och det är därav jag vill ge dem en stor kram. Tänk att dagis kan påverka ett så litet barn så mycket trots att vi lediga dagar försökte hitta på utvecklande saker som att läsa böcker, träffa andra barn, vara på lekplatsen och träna motoriken, teckna massor hemma när dagis vägrade använda tecken trots kurs och massa annat som är utvecklande. Dock tar ju dagis en stor del av dagen/tiden och mår man då inte bra hänger ju det med även de lediga dagarna. Chefen är ju naturligtvis glad över att det funkar så bra. Gustav mådde ju bättre av att byta dagis till skillnad mot en del barn som kan tycka att det är jobbigt att byta. Som chefen sa det är sorligt att det kan vara så illa. Å visst är det sorgligt! Fruktansvärt sorgligt att människor som jobbar med barn är så fruktansvärt inkompetenta och ovilliga till att göra meningsfulla saker med barnen om dagarna. Att det ens finns sådana dagis 2014. Jag ångrar mig så enormt att jag bara inte lyfte upp honom från den där jädrans barnvagnen efter första lämningen när jag 20 min senare kom ut till ett barn som bara hade gråtit lite grann men som sitter i samma barnvagn med snor långt in i munnen och när på hakan och hela kinderna våta av tårar. att jag inte gick på min förbannade magkänsla och inte lyfte upp honom och stegade raka vägen ut från helvetet och över till chefen för dagiset. Då hade jag ju kunnat visa upp hur han såg ut och frågat henne om hon tyckte att han hade gråtit lite, med betoning på lite. Men jag litade på att de visste vad de gjorde och jag ignorerade mina känslor för att jag trodde att ett dagis som skolat in många hundra barn vet vad de sysslar med. Jag hoppas verkligen att tiden kan läka sår i detta fallet. Jag hoppas verkligen att Gustav kommer över det helvete som var. 

Dr William och Martha Sears är de som skrivit mest om något så självklart som nära föräldraskap. Om man googlar på dem får man jättemånga träffar, på engelska, men finns en del svenska sidor som sammanfattat deras filosofi. Nära föräldraskap är inte metod utan ett sätta vara. Man kan sammanfatta nära föräldraskap så här:

1. Knyt an till barnet. Vi lever i en kultur där många lägger spädbarnet i en spjälsäng och försöker fostra det till självständighet. Men människor och andra primater är gjorda för att hålla barnen nära sin kropp. Anknytning handlar om att skapa sociala band och relationer, vilket barnet har glädje av under hela livet.
2. Amma fritt - när barnet och du själv vill det. Amma även på natten så länge ni vill. Fortsätt med amning länge, gärna två år eller mer (detta är även något som WHO rekommenderar). Det ger ditt barn ett starkare immunförsvar, vitaminer och viktiga fettsyror. Samtidigt minskar risken för bröstcancer. Om man flaskmatar bör man försöka göra det i en position som liknar amning.
3. Bär barnet. Ett buret barn blir ett tryggt och självständigt barn! Bebisar som bärs mycket skriker ca 50% mindre än andra. Bärandet motverkar kolik och främjar anknytningen. Barnen sover bättre om natten.
4. Sov nära barnet. I de flesta kulturer utanför västvärlden sover familjer tillsammans i stället för åtskilda. Barn som sover med föräldrarna skriker mindre, ibland inte alls. Familjer som samsover får ofta mer sömn och vila i stället för vaknätter.
5. Tro på barnets signaler och skrik. Du och ditt barn är gjorda för att kunna förstå varandra. Om barnet skriker är det för att kommunicera sina behov. Andra ljud signalerar att barnet mår bra. Om instinkten säger att man ska plocka upp sitt barn när det skriker är det förmodligen det som är bäst för barnet. Man skämmer inte bort sitt barn genom att vara lyhörd för dess kommunikation. Inget i naturen skriker utan anledning så det är konstigt att många tror att ett spädbarn skulle göra det. Att låta ett barn skrika längre stunder kan till och med skada barnets hjärna. Den så kallade 5-minutersmetoden kan därför vara rent skadlig för barnet. Barnet tappar dessutom tryggheten hos sina föräldrar och lär sig stänga av känslor istället för att få dem bekräftade.
6. Se upp för scheman, skrikmetoder och "babyträning"! Det kan vara vanskligt och till och med skadligt att försöka schemalägga spädbarns behov och träna dem till att sova i egen säng. Här i Sverige får de flesta uppmuntran att amma fritt men broschyrer om 5-minutersmetoden delas tyvärr fortfarande ut på många håll.
7. Balans i tillvaron. Som småbarnsförälder är det lätt att vara så ambitiös att man bränner ut sig själv. Försök att hitta avlastning och ta hand om er själva. Om inte föräldrarna mår bra gör inte barnet det heller.

Barnets hjärna utvecklas optimalt redan från födseln, när den är som mest mottaglig. Det innebär att antalet kopplingar i hjärnan blir fler och bättre. Forskning har visat att beröring hjälper hjärnan att utvecklas och barn till nära föräldrar får särskilt mycket beröring. Barnen blir friskare och utvecklas bättre motoriskt. Det beror säkert både på närheten och på att nära föräldrar är mer medvetna om barnets behov. Ibland frågar föräldrar om spädbarnen inte behöver ligga och sprattla för att träna musklerna, men i en bärsjal får barnet all den stimulans som behövs under de första månaderna. Barn som bärs mycket får lägre nivåer av stresshormoner. Nivån av stresshormoner ökar när spädbarn och småbarn separeras från sina föräldrar. Låga stresshormoner har positiva effekter för både hälsa och det allmänna välbefinnandet. I stället för att använda sin energi till att skrika, kan barnet bearbeta intryck och utvecklas motoriskt. Nära föräldrar strävar efter att undvika separationer medan barnet är mycket litet, just för att det ska slippa onödig stress. Genom att vara nära sitt barn lär man känna det bättre och kan därför tyda dess signaler lättare. Barn som får närhet och kärlek får god självkänsla och uppmuntras att bete sig på samma sätt. 

Gustav har fått busa med mormor och morfar i nästan en hel vecka. De kom i onsdags och åkte hem i söndags. Men innan dess han Gustav med tredagarsfeber under helgen och direkt efter det en vanlig förkylning. Humöret var därför inte på tipp topp en del dagar. Busat har det dock gjorts en väldans massa med diverse olika saker. Särskilt roligt denna veckan var att skrämma morfar genom att trycka på spisfläkten. Även att ringa i äggtimern som numera är nya favvoleksaken. Förutom bilar då förstås. Mormor hade med sig ett förkläde så att han kan vara med och vispa pannkakssmeten vilket har blivit en ny favvosyssla. Bara det att Gustav tror nu att all matlagning går att hjälpa till med, särskilt när den röda vispskålen kommer fram. Mormor hade med sig Mamma mu-bok, när Mamma mu gungar. Gustav älskar Mamma mu-böckerna och denna blev nog extra poppis då den handlar om att Mamma mu hittar en gunga som hon cyklar med till Kråkan i kråkskogen, Kråkan hjälper Mamma mu att sätta upp gungan men precis när Mamma mu lärt sig ta fart hör de bonden komma med trakton. Då måste Mamma mu snabbt lära sig stanna gungan. Sen smyger Kråkan på bonden för att se vad han gör. I den boken finns det med både cykel och traktor, förutom Mamma Mu och Kråkan, vilket Gustav tycker om. 

Å äntligen är våra fönster putsade. Det såg pappa till att det blev gjort med en ny dammsugarskrapa. Himlans fort gick det till skillnad från när vi står och kladdar med rengöringsmedel, svamp, skrapa och rinnande vatten längs med fönsterkarmen. På nolltid var fönstrena rena både på insidan och utsidan.

Gustav lär sig oxå flera nya tecken i veckan så det gäller att hänga med. Senaste tecknet är hem. Så det tecknades flera gånger i söndags och måndags eftermiddag "Mormor/morfar bil hem". Alltså att mormor och morfar åkt bilen hem. Japp det blir faktiskt en treordsmening. Han har blivit så väldans uppmärksam på nya tecken, tittar och försöker härma efter. Han har även lärt sig fågel vilket han tecknade när han såg fåglarna i trädet utanför köksfönstret. Gissar att han annars lärt sig det i Mamma mu-böckerna.

Om vi bara kunde få lillkillen att dricka sina näringsdrycker som han så väldans väl tyckte om när vi provade ut smak och konsistens. Men sen tredagarsfebern kom med efterföljande halsont och förkylning har han inte alls varit förtjust i dem. Å vill inte han så vill inte han, så är det bara.