Har haft fullt upp i sommar och därför inte uppdaterat bloggen. Glömmer jag uppdatera den en längre tid blir det lätt att jag inte uppdaterar alls så här kommer en lååååång uppdatering.

18 juni
Började dagen med att möta upp mamma och pappa vid Väla i Hbg för att sedan besöka veterinären och röntga Tira. Allt såg mycket bättre ut så nu fick damen börja röra lite mer på sig men fortsätta med antibiotika någon vecka till. Därefter lämnade vi Gustav med mormor och morfar för att åka till mäklaren och skriva på de sista papprena för bostadsrätten och få alla nycklarna. Därefter startade renoveringen som pågick hela midsommarhelgen.

23 juni
Mamma och pappa lämnar oss vid tåget i Helsingborg och åker hem tillsammans med Tira och vi åker tåget till Kastrup för att flyga till Olbia på Sardinien. En helt oförglömlig resa.

23-24 juni, Olbia
Vi landar vid 19-tiden i Olbia. Efter alla flygplatsrutiner ställer vi oss i kö för att hyra bil. Gustav och jag går ut och in och försöker vänja oss vid värmen. Här är inte vatten lika lätt att köpa i flaska som i Barcelona där det fanns i varje hörn, kiosk och gatuförsäljare. När vi fått hyrbilen åker vi till hotellet, Jazz Hotel, som vi egentligen såg från flygplatsen. Ett mysigt hotell där Gustav har egen säng och rummet har balkong. Vi var alla lite uppe i varv och Gustav hade sovit på flygresan så vi gick ner till lobbyn. Gustav ville sitta på en utav barstolarna. En rolig bartender arbetar denna kväll. Han småsnackar med oss och sträcker sig sen över baren och gör High five med Gustav som är helt med på noterna och sträcker sig upp med handen i luften och gör high five tillbaka. Jag beställde ett glas vin, Alle öl och Gustav fick glass. Glassen bjöd den roliga bartendern på. Helt gudomligt god italiensk vaniljglass men våra italienska smakupplevelser hade bara börjat. På onsdagen styrde vi vår kosa mot Alghero efter att ha besökt en strand där det blåste så pass att vi endast doppade stortån och undrade vart vi egentligen hade kommit till för ishav. Där åt vi också var första pizza som inte var någon jätteupplevelse. Här fick vi dock lära oss att engelskan vi pratade med bartendern med på hotellet var ett stort undantag för nästan varenda italienare vi mötte var sämre på engelska än vad jag är. Vi åkte från östra sidan till västra sidan på rätt så hyfsade vägar men med en helt fantasisk natur som skulle visa sig bli mer fantastisk ju mer vi åkte.

24-27 juni, Alghero
Vi kom fram till Alghero på eftermiddagen. Där skulle vi hitta en stor parkeringsplats eftersom vi skulle hyra en lägenhet i gamla stan som är bilfri de flesta timmar per dygn. Måste ändå säga att det gick förvånansvärt lätt att hitta dit. Vi fick lära oss att vita rutor på parkeringsplatsen är gratis och blåa kostar pengar. Vi lyckades faktiskt varje gång att parkera bilen på vita rutor. Sen följde en 10-15 min promenad genom typ halva stan. Helt fantastiska små gränder i gamla stan. Vid lägenheten skulle en tjej möta upp oss som skulle visa lägenheten eller rättare sagt hon läste innantill på en engelsk lapp som ägde lägenheten skrivit. Hon kunde väl i princip säga hej på engelska. På kvällen gick vi en runda längs med muren och mot parkeringen som låg mitt i stan precis vid havet. Där var som en aveny med palmer, väldigt fint. Å massa dyra båtar att titta på. Självklart köpte vi glass. Godare glass finns inte! Här var också första gången jag lagade mat på gasolspis. Jisses vad nervös jag var första gången. När vi bodde i Alghero åkte vi omkring en del. En gång blev det lite fel och då hamnade vi på den smalaste gatan på hela Sardinien mitt uppe på ett berg som visade sig vara en återvändsgata. Vi har besökt La Pelosa. Finare strand får man leta efter. Det var så sjukt vackert med sandstrand och helt turkost vatten. Precis lagom långgrunt. Helt ofattbart att vi badat där. Det var första Gustav egentligen badat ordentligt i havet. Gustav ville mest vara i famnen och var rätt stel i vattnet. Vi busade och körde med hans båt som han skulle ha med i vattnet, då blev det roligare. Vi besökte Auchan i Stintino, ett köpcentra som vi såg första gången i Barcelona. Auchan får gärna flytta till Sverige. Vi badade en del i Alghero också men inte bara vid stranden mitt i stan utan vi knatade några kilometer till, förbi några hotellstränder, ett sjukhus och upp i en skog. Knatade eftersom vi två gånger försökte ta bussen som aldrig kom trots att vi andra gången väntade i typ 30 min. Men att gå ett 1-2 kilometer till innebar att vi badade vid en mycket finare strand än den inne vid stan som egentligen med Sveriges mått räknade skulle varit en utav de finaste i Sverige. Vi strosade även i gränderna i gamla stan och åt glass ungefär varje dag. Här var enda stället vi åt på restaurang. Det var väldigt svårt då de är strikta med sin siesta från typ 13.30 till 16.30 Första gången vi skulle äta ute gick vi dit vid typ 18 men fick då till svar att det var för tidigt för dem att äta middag och att vi skulle komma tillbaka en timme senare. Restaurangen vi besökte hade dock världens godaste pizza (med parmaskinka på) och pasta. Dit gick vi två gånger. Alghero var väldigt mysigt ända till Fritidsresor kom dit (aldrig att jag ska ut och flyga med charterresor), då blev det väldigt svenskt där.

27 juni-4 juli, Cagliari
På lördagen packade vi ihop och körde kustvägen ner till Bosa. Denna väg slingrade sig upp och ner för bergen, runt bergen och ut med branten ner mot havet. Det gick inte att titta för länge ut mot havet för då fick till och med jag svindel. Ibland svängde vägen så mycket fram och tillbaka att det bara en enda stor färgklick på GPSen istället för en väg. Å ibland slingrade sig vägen så mycket i backarna att man nästan kunde sträckt ut handen och känt på vägen som innan bilen svängde upp igen. Trots att jag tyckte att vi höll en hyfsat bra fart blev vi ändå omkörda av italienare. Vi stannade en bit innan Bosa för att äta på en restaurang som vi läst om men eftersom de inte kunde engelska och vi inte italienska fick vi ungefär ”Fish” till svar när vi frågade vad de olika rätterna var för något. Så vi beställde två rätter som nog skulle bli pasta och ”fish” och pizza till Gustav. Det tog en evighet innan maten kom, dock hade vi en magnifik utsikt från terrassen som låg ut över havet. Gustav ville av någon anledning inte ha sin pizza och vi ville inte ha vår pasta med ”fish”. Det var typ spaghetti med skorpmjöl kokat i nån fiskbuljong. Vi fortsatte sen ner till Bosa som såg ut precis som bilderna på turistsidorna på internet. Färgglada hus uppradade längs med en brant. Det lilla vi såg var vackert men också delar som var mindre vackra. Vi stannade aldrig eftersom vi inte riktigt visste vad vi skulle se eller göra där, dessutom var det siesta när vi kom dit. Vi fortsatte ner mot Cagliari. Om Alghero var som Landskrona i storlek var Cagliari som Helsingborg + 40000 invånare till. Här hade vi hyrt en lägenhet precis vid havet. Så vår granne var en 6 km lång sandstrand. Dock inte den finaste vi sett men ingen hade nog tackat nej till den i Sverige. Vi badade dock där bara två gånger. Killen som hyrde ut lägenheterna var typ person nr 2 som vi träffade på ön som faktiskt kunde engelska. I själva Cagliari gick vi egentligen bara en gång då centrum låg en bit ifrån oss men den var mest backig. Auchan, som också fanns i Cagliari, var lättare att besöka då de har allt från leksaker, kläder till mat. Vi tittade på Cagliaris flamingos men såg inte så många som vi trodde det skulle vara. Vi besökte en grotta med stalaktiter och stalagmiter. Gustav satt i selen men tyckte det var lite långtråkigt när guiden pratade men häftigt att gå in i ett berg. Vi åkte runt till massa olika badstränder, den ena vackrare än den andra. Ju mer vi badade desto roligare tyckte Gustav att det var och blev mer och mer modig i vattnet. Det dröjde inte länge förrän vi var mer i vattnet än på land, att sola var lönlöst att försöka göra då vi knappt han upp till handdukarna förrän Gustav ville ner till vattnet igen.

Den 29 juni fyllde jag 31 år. Första gången jag gjort det utomlands med 35 grader i luften och 28 i vattnet. Naturligtvis firades min födelsedag på en badstrand. Den 30 juni hade Alle och jag varit tillsammans i 15 år och gifta i 5 år. Inte illa att fira det med värme, sol och bad.

4-7 juli, Olbia
Den 4 juli lämnade vi Cagliari med lite vemod då det började kännas att semestern snart var slut men vi hade ju ändå några dagar kvar. Den här gången körde vi stora vägen genom ön via Nuoro. Dock utan att veta hastigheten trots att vi frågade uthyraren i Cagliari. Fartkamerorna var översprayade men och alla körde jämt om oss även om vi körde hastigheten det stod på skyltarna, de gånger det fanns skyltar. Vi stannade i Nuoro men tajmade siestan här med. Vi hittade dock ett litet café som jag tror låg på huvudgatan i centrum. Där åt vi grillad smörgås och Gustav glass. Vi gick lite i gränderna på väg tillbaka till bilen men eftersom inget var öppet åkte vi igen. Det var också fruktansvärt varmt här. 35 grader och inget hav att svalka sig i eftersom Nuoro ligger mitt på ön. Vi skulle nu hyra en stuga enskilt söder om Olbia. Vi träffade gubben som skulle hyra ut stugan i San Teodoro. När vi kom dit visade det sig vara ett stugområde med 5-6 stugor, vattenspridare på varenda grässtrå och gubben som ägde stugorna sprang där titt som tätt. Man skulle dessutom sortera allt, vi bara väntade på att han skulle säga att vi skulle sortera toalettavfallet också. Han berättade att vi måste åka å köpa speciella myggrökelse och ha dem typ överallt och inne i stugan var det mygglampor i varje eluttag samt att vi skulle köpa myggspray. Kul att spray det på Gustav utan att veta vad det innehöll. Dock hade vi en mysig grillkväll med en svensk tjej som bodde i London med en kille från Paris. Dagen efter bestämde vi oss för att åka därifrån. Vi tog vårt pick och pack och stack till Jazzhotellet i Olbia där vi bodde de sista två dygnen. Vi besökte Costa Smeralda där många kändisar bor men vi såg inte en enda. Vi hittade den stranden jag tyckte var mysigast och trevligast, Cala Brandinchi, som vi besökte två gånger. Vi åkte rakt ut i skogen och såg livs levande korkekar. Jag lyckades också köpa med mig en liten bit korkek hem för 40kr trots att Alle inte trodde att jag skulle lyckas med den usla engelska de pratar men det gjorde jag.

Det har varit helt underbara två veckor på en helt fantastisk ö bara 3 timmars flygresa från Sverige. Det slog mig dock att under dessa två veckor förutom den kopiöst dåliga engelskan var att de inte har lås på offentliga toaletter vilket var rätt jobbigt, gällde att kissa snabbt. Gustav har utvecklats kopiöst mycket. Han har lärt sig massa ord och tecken och i vattnet har han gått från att vara en pinne till att nästan vara en fisk. Vi har övat på att hoppa i vattnet vilket har gett resultat då han ett par veckor innan 3-årsdagen lärde sig hoppa jämfota. Jag kan verkligen rekommendera att åka till Sardinien. Det finns både sandstränder och natur att se men oxå städer att strosa i. Att hyra bil är nästan ett måste.

7 juli
Vi landade i Kastrup sent på kvällen och tog tåget till Landskrona där mamma och pappa hämtade upp oss. Gustav blev helt överlycklig. Framför oss hade vi en veckas renovering, lite jobb och så gick flyttlasset den 18/7. Exakt en månad efter vi fick nycklarna.Sen dess har vi packat upp kartong efter kartong efter kartong efter kartong…… Nu återstår det bara någon enstaka men ännu mera småpyssel här och var, gardiner och tavlor.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/manga-barn-lider-av-sprakstorning-1

Så viktigt att det lyfts fram så att språkstörning blir allmänt känt så att vi hela tiden slipper förklara.

Var själv på Coop idag. Bredvid mig när jag packade i maten i påsen var en pappa med ett barn i min sons ålder, typ 3 år eller lite yngre som satt i sittdelen på kundvagnen. När jag precis börjat gå tappar barnet sin ena sko. Jag vänder mig om mot pappan drar ett andetag för att berätta att skon är tappad men jag blir stående med tappad hakad när orden stockar sig i munnen av att barnet avbryter mig: Pappa jag har tappat skon.......... Jag blir stående några hundradelar helt chockad "jaha han kan prata. Han berättar själv vad som hänt." Pappan hör barnet och jag går där ifrån. Tänker på väg till bilen att vilken skillnad det är, den pappan behöver inte hålla reda på fem miljoner saker, som att skon är tappad eller att barnet försöker säga nåt som inte alls liknar våra ord. Kan inte riktigt släppa att jag blev så förvånad.

Jag blev så chockad över att inte behöva förklara för pappan att jag såg att ha tappade skon. Bara utifall han inte hade sett det och gått ifrån den på golvet.

Kände idag att jag går på högvarv när Gustav är med för att alltid vara redo att se vad han ser och tolka vad han säger och tecknar.

Kan inte riktigt släppa scenen i mata fören. Vilken skillnad det kan vara.

Ibland kan man göra fynd. Har länge letat efter en Baby jogger city mini 4 w. Vi fick ju köpa Baby jogger city mini 3w lite akut när jag skulle på så många läkarbesök på kort tid med Gustav för nåt år sen eftersom jag inte pallade att lyfta emmaljungan in i bilen med mina onda höfter. Ville egentligen har den med 4 hjul men vi hade inte råd att köpa en till vagn ny och på blocket fanns bara den med 3 hjul. Så idag fyndade vi en med 4 hjul för 2000. Nypris är ca 4500. Den är köpt vid årsskiftet och knappt använd då de tyckte att bebisen som nu var 10 månader inte satt bra i den. Med följde oxå en transportväska som säkert oxå kostar 200-300. Den blir superbra på bussen med för det lär vi åka en del när vi flyttat.

Jag trodde att jag hade skrivit om kontaktboken redan men kan inte hitta något i bloggen om det så är det jag som är blind eller förvirrad (vilket är rätt vanligt just nu) får ni hoppa över detta inlägg.

För ett par veckor sedan frågade jag chefen för förskolan om det var möjligt att ha en kontaktbok mellan hemmet och förskolan. Det skulle förankras med pedagogerna och vips så fanns en kontaktbok som vi nu använt en vecka. Det har varit så himla svårt att veta vad Gustav försöker säga eller teckna på vägen hem från förskolan när han vill berätta om sin dag så det blir mest att han säger bilar, traktor och cykla eftersom det vet vi vad det är. Han vet ju att vi förstår de orden. Det är ibland så svårt att förstå när vi inte varit med i situationen. Å visst leker han med bilar, traktor och cyklar men han gör ju så mycket mer på förskolan oxå. Det har varit väldigt frustrerande både för oss att inte förstå och för Gustav att inte kunna göra sig förstådd. Nu kan vi läsa kontaktboken på vägen hem och prata om det. Han är så jättestolt när vi kan prata om vad han gjort under dagen eftersom han märker att vi förstår. När Alle sedan kommer hem, oftast jag som hämtar, läser han kontaktboken tillsammans med Gustav och de pratar en stund om vad han gjort under dagen. Det hörs sådan stolthet i rösten och syns på kroppsspråket. Det behövs inte många ord för att få veta lite mer om hans dag men det gör stor skillnad.

Dagen har bestått i att gå upp, duscha, äta frukost, prata med mamma och pappa i telefon, dammsuga, äta lunch, ringa lite andra samtal när Gustav sov, gå ut med Tira, gå till affären, baka en kaka, laga/äta middag, hämta ut Gustavs näringsdrycker i affären tillsammans med Alle och Gustav, klippa Gustavs tånaglar och söva Gustav. Det var efter klippandet som det var kört. Sen var högerhandens fingrar så ömma att jag skulle kunna klippa av dem utan att det gör ondare. Eller det vet jag inte för jag aldrig klippt i mig själv. Men jag klippte håret på Gustav i helgen och då var det helt lugnt så varför kommer det ibland? Sen var det kört med höfterna oxå som jag i och för sig började känna av efter maten. Men låter min dag helt onormalt jobbig??? Näe! En helt normal dag för någon kring 30 år. Så åt helvete med all smärta!! Efter 3-4 omgångar med TENS-apparaten på ryggen hjälper det tillfälligt i höften/ryggen men undersidan av foten som börjat värka går inte att göra något med TENSen och inte heller fingrarna. Det är så tröttsamt och deprimerande att ha sådana smärtor utan att få veta varför. 

I natt kör vi blöjfritt för första gången. Gustav har varit blöjfri hela våren dagtid men nu tar vi steget även på natten. Blir det olyckor tvättar vi och kör vidare. Det är sånt som händer.

#EC #elimination #communication

I helgen har Gustav lärt sig hela 3 nya tecken. Det är Italien (för att vi ska åka dit), sand och flytta. Så nu kan en dialog se ut så här:

M/P: Vad ska vi göra i sommar?

G: Flyga (tecknar)

M/P: Vart ska vi flyga?

G: Italien (tecknar)

M/P: Vad ska vi göra i Italien?

G: Simma, bada (tecknar båda orden och säger bada)

M/P: Vad ska vi göra mer?

G: Sand (tecknar sand som menas med att vi ska leka i sanden)

M/P: Varför packar vi ner våra saker i kartonger?
G: Flytta (Tecknas) hus (sägs). Släpvagn (tecknas).

Det är helt underbart med alla tecken han lär sig! Han har ju en del verbala ord oxå som härom dagen sa han "vill sitta dä". Det kommer mer och mer verbala ord men visst har vi en snart 3-åring med språkstörning! Det kräver ibland sina soldater att manövrera en dag som barnfamilj men ännu fler när barnet har en språkstörning eller något annat funktionshinder. Fan där satte jag spiken på huvudet.... eller huvudet på spiken är det nog..... Vi har ett barn med funktionshinder! Har nog lixom aldrig tänkt på det så förrän nu när det bara gled ur fingrarna på tangentbordet. Vi har ett barn med funktionshinder! Men på nåt sätt blev jag lättad. Om bara omvärlden kunde förstå det oxå. Det var nog egentligen logopedens brev idag som sådde fröet i hjärncellerna. Jag skrev på ett papper om att få ett hjälpmedel med tecken. Har redan en bok med tecken som vi fick i samband med TAKK-kursen men har lixom aldrig tänkt på det som ett hjälpmedel utan en uppslagsbok för att lära sig tecken. Idag stod det klart och tydligt hjälpmedel på lappen å ett hjälpmedel får man utskrivet av diverser olika sjukvårdspersonal vid funktionshinder. Visserligen kan ju en Italienska ordbok vara ett hjälpmedel när man inte kan ett skvatt italienska men väljer att åka dit ändå men det är lixom inte på samma sätt. Dock är ju tecken rätt roligt att använda och fruktansvärt hjälpsamt.... Hahahaha! 

Vad gäller alla soldaterna för att manövrera dagen så t ex nu när vi ska åka utomlands gäller det att förbereda Gustav med att lära honom lite nya tecken som vi kanske inte kommit i kontakt med tidigare. Att sätta ihop dem med bilder så att han förstår vad det är för något. Därför håller jag på att göra en bok med tecken och bilder. Det går bara inte att säga det för då har han inte något att prata om eftersom han inte kan prata. Därför måste tecken läras in av både oss och honom.