Hjärtat smälte vid mellis! Har en tavla bakom sonen Gustav där tanken var att vi skulle sätta upp TAKK-bilder på de maträtter vi har men skrivaren pajade och har därför inte hunnit skriva ut så många matkort. Därför har frukostbilderna blivit kvar. Sonen vände sig om efter mellis och det lät nästan som att han läste på tavlan. Han tittade på bilderna och försökte teckna det som var på dem och samtidigt säga orden. Jag bara tittade på honom iaktagande och log med hela ansiktet vilket han såg och såg så glad och nöjd ut. Kunde inte låta bli att plocka upp honom och krama om honom och han for in i min famn med ett leende över hela ansiktet. Det är sådana stunder som gör en lycklig!

Ibland är det små saker som gör än lycklig! Det här var bara så häftigt!

Måste nu komma på ett sätt att gå vidare med detta. Kanske bildkartor på olika saker. 

På dagis har vi efter råd från logopeden infört veckans tecken för att han ska kunna lära sig två  nya tecken i veckan. Det gör att vi oxå lär oss fler tecken hela tiden vilket är bra då det är lätt att glömma om de inte används, precis som vilket annat språk som helst.