Idag åkte Alle själv till Imperial war museum. Jag är inte intresserad av krig så jag ville inte följa med. Lite bilder från museumet:

Ingången

En gammal Londonbuss

Undertiden åkte jag till Piccadilly Circus där jag hittade en tebutik med te från Whittard of Chelsea. Där köpte jag te till Alle och mig och kaffe till mamma. Sedan gick jag från Piccadilly Circus till Covent Garden där jag strosade runt lite och lyssnade på en kvinna som sjöng typ opera.

Efter operakonserten var det en grupp musiker som spelade massa olika instrument och showade. De var roliga och spelade bra.

Det var en kille en bit bort som hade någon slags show:

Covent garden:

När Alle var färdig på museumet kom han till Covent Garden och vi letade upp ett ställe med Afternoon tea:

Det är samma sorts café som förra gången men ett annat ställe

Vi strosar vid Covent Garden:

En cykeltaxi

Vi köpte mer te i The teahouse på Nealsstreet

Tror ni man fattar att parkeringen är avstängd?

Rulltrapporna är superlånga i tunnelbanesystemen. Här har vi redan åkt minst halvvägs upp:

Vi åkte till Knightsbridge, närmare bestämt Harrods. Där köpte vi kaffe till mamma och middag till oss som vi tog med oss till Hyde Park. Vi satte oss vid sjön The Serpentine. Klockan var 19.30 och när vi hade ätit färdigt var det nästan helt mörkt.

Det enda som stör den fridfulla stämningen
är höghuset man ser längst bort av parken.
Det är egentligen det enda man ser av stan och
ändå är parken ganska central.

Svan och änder som fick lite av vårt bröd som blev över.

Vi två i Hyde Park efter en härlig picknick

När vi åkte till London visste jag att påskliljorna redan blommande men vi fick nästan leta efter dem för att inte bara se överblommade:

Det fanns många andra blommor i Hyde Park oxå:

Även gullvivorna var nästan överblommade

Ett litet hus precis innanför parkområdet. Såg ut som någon bodde där för vi såg någon som satt i lilla huset och kollade på TV (undrar vad huset kostar att köpa):

Vi gick sedan mot South Kensington station för att ta tunnelbanan till hotellet.

I detta området känner vi oss lite mer hemma eftersom det
var här vi bodde på bröllopsresan.

Platsen där isbanan var förra gången vi var här.

Earls Court tunnelbanestation,
den stationen är närmast oss den här resan.

Alla teer vi köpt idag

Så här dåliga är våra fönster. På dagen måste det vara tyg för så det inte drar så
kallt. På natten drar man för tjockare tyg så det blir mörkt och inte drar kallt. Fast det är lite typiskt England att ha så dåliga fönster.

Min älskling som kollar på TV innan det är dags att sova

Idag har dagen handlat nästan enbart om shopping enligt planeringen.

Vi började med att åka till Piccadilly Circus för att gå i Europas största bokaffär, Waterstones. Fyra våningar med böcker där varje våning är större än någon annan bokaffär jag varit inne i. På femte våningen finns barer och restaurang. Jag köpte så många Cathy Glass-böcker jag bara kunde hitta. Blev fem stycken av sex där varje bok kostade ca 70 kr vilket de absolut inte kostar i Sverige. Jag har inte räknat ut hur mycket jag tjänat på att köpa dem i London men hel del.

På väg ut till Oxford street stannade vi på mysig pub för att dricka Ale.

The coal Hole - med lokal och säsongsale

Jag trodde dock att vår- och sommarkläderna skulle kommit till London med det var Midseason med jättemycket rea vilket inte heller var fel. Jag köpte både tröjor och byxor, bland annat på GAP och Uniqlo. Så jag blev rätt nöjd ändå.

Vi har åkt en del taxi idag vilket börjar bli lättare och lättare.

På kvällen åt vi fich and chips och drack ale på lokal pub i närheten där vi bor. Med mätta magar åkte vi tunnelbanan till Waterloo station för att gå på bio.

Waterloo station, nyrenoverad. Massa rulltrappor och gångar
åt alla håll och kanter.

Innan bion tänkte vi hitta en liten butik så vi kunde köpa lite godis och dricka då sprang vi på det här lilla "fiket", som tyvärr inte var öppet:

Det var inte vilken bio som helst som vi skulle kolla på utan på....

IMAX

IMAX har en bioduk som är 20 meter hög och 26 meter bred, dessutom 3D. Vi såg Avatar som vi i och för sig har sett förut men jag har inte sett den i 3D (blev dock lite besviken på avsaknaden av ordentligt 3D effekt). När de är i rymdskeppet i början av filmen och är helt tyngdlösa började jag må illa och tänkte att det var då sjutton att jag skulle börja må dåligt nu, började planera för hur jag skulle ta mig ut och jag inte kunde vara kvar. Under den tiden hade jag dock tittat bort en stund och slutade må illa så jag fortsatte att kolla på filmen men blev på nytt illamående. Då började jag förstå att det var filmen som gjorde mig illamående, jag blev sjösjuk av den stora filmduken när de på filmen var tyngdlösa i rymden. Det var en specialversion av Avatar så det var några nya scener. Såg rätt roligt att titta på alla som kollade på filmen med de stora fula svarta glasögonen, såg ut som ett stort gäng fladdermöss. En häftig upplevelse!

Jag packade och fixade med det sista. Beställde taxin så den skulle komma kl 11.40 Tänkte att om den skulle vara försenad har den ändå tid på sig att komma i tid så att jag ändå hinner köpa min biljett till tåget som skulle gå kl 12.24 Taxin var i väldigt god tid och det tog inte alls lång tid att köpa biljett så det blev lite väntan innan tåget kom. Jag var så nervös att jag nästan darrade. Jag ska flyga själv  . Tåget skulle vara framme i Kastrup kl 13.14 vilket kändes som typ en evighet. Jag var i väldigt god tid eftersom jag absolut inte ville stressa och för säkerhets skull eftersom jag skulle åka tåg och de har en förmåga att inte vara i tid. Jag hade läst på SAS hemsida att man skulle gå till självserviceautomater för att checka in och få bagagetag. Jag plockade fram mitt boardingpass och började försöka läsa in det mot streckkodsavläsaren men inget hände hur jag än höll pappret. Började bli lite smått fundersam på vad som var fel och inte en enda från personalen att fråga. Äh tänkte jag det är ju lång tid kvar innan jag ska åka så någon kommer väl förbi som jag kan be om hjälp. Hittade dock en kvinna från SAS som stod lite längre bort. Jag gick fram till henne och frågade om hjälp men hon kunde inte gå ifrån sin plats men pekade mot en man som stod vid självserviceautomaterna. Jag som hade lyckats förstå en person på danska skulle nu alltså ställa samma fråga igen till en annan dansk. Jag gick fram till mannen och sa "Jag ska checka in men vet inte hur man gör". Han svarade att man gjorde det i automaterna. Jag svarade "Jag vet inte hur man gör. Jag kan inte. Kan du hjälpa mig?". Så han följde med och hjälpte mig men gick när bagagetagen skrevs ut. Ja ja tänkte jag, jag får väl försöka fråga ytterliggare en dansk.

Jag gick till bagagedroppen och eftersom jag var så tidig var det ingen kö. När jag kan fram till mannen som skulle hjälpa mig sa han att jag skulle sätta väskan på bandet och så åkte väskan iväg en bit och jag fick lite panik eftersom den inte hade någon tag. Så jag sa lite snabbt att jag inte satt på tagen och viftade med den. Undertiden han satte på den stod jag i mina egna tankar och funderade på vad jag skulle ta vägen här näst. Han frågade då om passet vilket jag inte fattade, fast egentligen gjorde jag det om jag inte hade varit så djupt försjunken i mina tankar, så han frågade på engelska. Han fick då till svar "Sorry. Mycket att tänka på just nu.....". Han förklarade att egentligen brukar de inte kolla passen när man lämnar väskan men eftersom jag skulle till England var de tvungna att göra det......

Med en väska mindre var det lite lättare gick jag upp till Burger  King för att äta lite. Var dock inte jättehungrig på grund av alla fjärilar i magen. Jag gick sedan mot säkerhetskontrollen. Vilket jag hatar. Jag hatar att inte veta om den kommer att pipa. Det pep ju om mig när vi skulle hem från London i november utan förklaring till varför, den gången gick det ändå bra efter mycket klämmande och kännande från personalen. Men jag tycker det är skitjobbigt om det skulle pipa och de verkligen vill vara noga och jag inte fattar vad sjutton de säger. Säkerhetskontrollen gick dock bra och jag började strosa runt bland alla små affärer. Funderade starkt på att ta en öl efter rekommendation från Christina (en kollega på jobbet) men ville inte riskera att behöva gå på toa på planet. Tänk om det skulle hända något på planet och där sitter jag med brallerna halvvägs ner..... hua. Boardingen började 15.25 och tåget skulle avgå 15.55 Jag hade rätt lång tid  på mig att strosa runt.

På planet hade jag valt en plats med två stolar bredvid varandra och den stolen närmast gången för att lättare kunna prata med personalen och om jag mot alla odds behövde besöka toaletten skulle det bli mycket lättare. Bredvid mig satt en kille som jag inte blev riktigt klok på. Han var väldigt mycket mer nervös än mig och det var nästan jobbigt att sitta bredvid honom. Även om jag nu inte satt precis vid fönstret så hade jag nog ändå förväntat mig att kunna titta ut lite men icke. Väl uppe luften drog killen bredvid mig helt sonika ner rullgardinen utan att ens titta åt mitt håll.   

Väl av planet och letade jag upp väskan och gick ut i väntahallen och vips så stod Alle där och vinkade till mig.   Alle hade åkte tåg från Paris till London.

Nu var jag så sugen på en öl att jag inte kunde vänta tills vi kom till stan. Vi letade upp en restaurang på flygplatsen med hjälp av en polis och jag tog en halv pint Ale och Alle en hel. Jag har aldrig druckit en öl så fort, han knappt blinka förrän den var slut. Vi åkte sedan med tunnelbanan till hotellet och checkade in. Ett hotell med jättefin entré men med yttepytte små rum (Vi fick backa in med väskorna) och slitet som bara den. En säng som inte ens är värd namnet säng.

Jag står precis vid dörren när jag tar kortet.

Från andra hållet, mot dörren.

Vi åkte ut til Piccadilly circus för att leta upp ett ställa att äta vilket blev Angus Steakhouse.

Reklamskylten vid Piccadilly Circus

Statyn vid Piccadilly Circus som är med på vår
London-tavla.

Efter middagen var vi väldigt trötta och åkte tillbaka till hotellet för att försöka sova i den stenhårda sängen.

Har jobbat hela helgen. Tungt med dåliga patienter, hårt tryck från akuten och underbemannade sjuksköterskor. Har varit ensam sjuksköterska på en hel avd mot normal bemanning två och det gör väldigt stor skillnad, större än vad man tror. Känns som att jobbet inte blivit bra gjort även om jag fick positiv feedback av en patient. Patientsäkerheten blir dålig och min yrkesroll får sig en törn i kanten när jag känner att jag inte gör ett bra jobb. Vill ju att jobbet utförs på ett korrekt sätt. Hoppas de högre makterna kan förstå att det behövs mer personal!

Idag tog jag bilen in till centrum. Förstår egentligen inte varför jag inte tog cykeln i det fina vädret men det får jag väl ta igen med promenader i veckan. Körde i alla fall in mot centrum och vid ett ställe var det ett par som skulle gå över vägen, pappan bar på en bebis i ett babyskydd. De såg klart och tydligt att jag kom körandes, ställde sig vid trottoarkanten någon sekund och tittade sig om varpå pappan stegar rakt ut i gatan hållandes i babyskyddet med bebisen i.     Hur korkad får man vara???? Ok om han inte hade haft bebisen, då hade jag kanske inte tyckt att han var så jättekorkad men å andra sidan hade han antingen ändå fått springa över (vilket man ju inte ska göra) eller jag bromsat hårt. Nu knatade han bara över gatan i rask takt och jag fick bromsa hårt. Om han nu inte var så rädd om sitt egna liv kunde han väl i alla fall ha tänkt på barnets som han har satt till världen (om det nu var han som var pappa för det kan man ju inte veta i dagen samhälle när folk byter partner till höger och vänster). Eftersom jag ändå hade bromsat ordentligt och typ stod stilla passade tjejen oxå på att gå över och vinkade typ som tack. Vadå vinkade lixom jag var ju tvungen att stanna annars hade jag ju kört över både karl och barn   . Fick inte 80-talisterna lära sig vad övergångsställe är eller vänta till bilarna kört förbi? För 80-talister var de med största sannolikhet. Konstigt då att jag inte bara går rakt ut i gatan och jag ändå 80-talist. Blir bara så irriterad när det finns barn inblandade som kan komma till skada och dessutom var det så uppenbart att han ändå tänkte på att det kunde komma bilar eftersom de stannade till vid kanten. Förstår bara inte tanken med att gå rakt ut, bilen är lixom inte osynlig. Jag kör inte en liten Nissan micra, det är en stor kombi   .

Idag på morgonen åkte Alle till Paris. Tomt, tomt, tomt!!!!

Tira åkte till mamma och pappa redan den 20/3 så nu är jag helt själv. Ingen hund, ingen man.

Glömde berätta igår om vad som hände när jag skulle anmäla mig i receptionen på vårdcentralen för min sjukgymnastiktid. Vårdcentralen ligger på våning 2 och sjukgymnastiken på våning 3 men man ska alltid anmäla sig i vårdcentralens reception. När det blev min tur gick jag bakom glasväggen som är framför själva luggan vid receptionen så att alla inte ska höra vad man pratar om. När jag precis hade ställt mig där kom det en äldre utländsk kvinna och ställde sig precis vid öppningen till glasväggen. Jag tänkte att man egentligen inte ska stå där men skit samma jag ska bara säga att jag ska till sjukgymnastiken och visa mitt frikort. Receptionsistens dator hakar sig så det tar lite längre tid. Då kommer den utländska kvinnan och puttar till mig och visar sin kölapp. Den är alldeles blöt och med numret 006. Jag hade 036. Hon pekar på 6an och vi tror (jag och receptionisten) att hon menar att det är hennes tur bara för att den slutar på 6 och det var 36. Vi försöker förklara att det är fel och att det är nummer 36 och att vi inte vet vad lappen kommer ifrån, den stämde inte överens med de andra numren heller (t ex till labb eller joursjuksköterskan). Kvinnan går tillbaka till öppningen vid glasdörren alldeles bakom mig och jag återgår till att förklara att jag ska till sjukgymnasten och visar mitt frikort. Då kommer den utländskan kvinnan fram till mig i och puttar till mig ordentligt. Då blir sur och säger irriterat till henne att hon har fel lapp och ritar på disken med fingret att det är nummer 36 inte 6 och att hon har FEL! Hon fattar fortfarande inte och försöker säga något på sitt språk som vi inte fattar men går tillbaka. Jag hinner bli färdig och går upp till sjukgymnasten.

När jag sedan är hos sjukgymnasten och ligger där fasspänd på britsen för att han sak kunna greja med mitt ben säger jag att det här är ju nästan som att vara hos psykiatrin och sjukgymnasten skojar om att de måste missat att berättat det i receptionen när jag anmälde mig om att det inte sjukgymnastik jag skulle till utan psyk. Jag berättar hela händelsen om den utländska kvinnan vid receptionen och puttar till honom som kvinnan hade gjort på mig. Han blev rätt paff men vi kom fram till att det finns rätt underligga människor.  Även om man inte kan språket så borde man väl ändå förstå att siffran inte stämmer med den andra siffran. Dessutom går man väl inte fram och puttar till någon?!

Då har jag besökt sjukgymnasten för andra gången med min onda höft. Gick igenom rygg och höft på ungefär samma sätt den här gången. Lite mer rygg i och för sig den här gången och han tycker inte att smärtan kommer från ryggen och det är ju bra. Ryggproblem är ju aldrig kul och en ryggpatient vill jag inte bli......

Däremot så tror han fortfarande på att det kan vara Morbus Bechterew (Pelvospondylit) eller fri kropp i ledkapseln. Jag har ont vid utåtrotation, sittande och liggande ställning samt vid rejäl bäjning i höftleden. Det är mest molande värk men även huggande vid riktiningsförändring vid gång. Han gjorde ett nytt försök till att få bort den ev fria kroppen, vilket innebär att han håller om fotledden och drar och vrider i benet udnertiden jag ligger fastspänd mot britsen. Är inte så farligt i sig mer än att det gör ont i fotleden där han håller. Det som jag tycker är jobbigast är att bara ha trosor och bh och jag som är sjuksköterska borde väl fatta att han inte kan se ryggen med kläderna på. Men äh det känns helt enkelt naket.

Hoppas nu bara att han vred tillräckligt på benet så den där fria kroppen försvann (om det nu är det) och att det inte gör ont mer. Just nu känns det rätt bra men så var det förra gången oxå precis efteråt och sedan hade jag jätteont på kvällen. Får hoppas att det förblir bra den här gången.

I eftermiddag har vi tvättid och så ska vi städa hos fiskarna. Ikväll är det ishockey!

När jag skulle sova idag tog jag smärtstillande innan jag la mig men det hjälpte föga. Sov dåligt. Vaknade för varje bil som körde utanför vilket är en väldans massa både dag- och nattetid. Vet inte hur jag ska ha kroppen. Sitter jag gör det ont, går jag gör det och ligger jag ner gör det. Kan inte någon annan ta min onda höft?