Alla inlägg under december 2013

Av Cillan - 29 december 2013 19:10

Det har inte varit någon bra Gustavdag idag med mycket gnäll och mycket närhetsbehov men det är så härligt att se honom så glad som han var ikväll när han lekte med pappa Alle.


 
Först koncentration....



 

....och sedan glad när kulorna åkte iväg



 




 

Av Cillan - 28 december 2013 21:48

Tänkte sammanfatta vår jul..... vår sjukjul.


Den 21 dec åkte jag, Gustav och Tira till Nybro efter att jag sovit några timmar på dagen efter nattjobb. Det var första gången jag körde själv med Gustav så långt och var väl inte den lättaste resan jag gjort men det gick. När vi kom fram fick vi middag av mamma och pappa och sen var det nästan dags för sängen för Gustav. Gick rätt så bra att lägga honom trtos att vi inte var hemma. Han vaknade dock efter en timme vilket inte är ovanligt men var svår att söva om så jag bestämde mig att oxå lägga mig eftersom jag ändå var så trött. Vi somnade tillsammans utan problem. Vid 23.50 vaknade han och var ledsen, jag trodde han ville amma men icke. Han började illvråla och hjälpte inte vad jag än gjorde. Gick ut ur rummet eftersom jag antog att mamma och pappa ändå vaknat av honom vilket de hade. Satte honom i sjalen och han tystnade med detsamma. Jaha å vad var det som hände? Ingen aning faktiskt men i sjalen somnade han. Han vaknade dock när jag försökte lägga mig med honom men kunde då amma honom. Han vaknade lite fler gånger under natten än vad han brukar göra men inget konstigt. På morgonen var han kletig i ögonen och lite mer förkyld men bara snorig och ingen feber. Åkte till min kusin Erika på förmiddagen för att fika och byta julklapp. Gustav började direkt leka och var jättepigg. Sprang runt i Erikas lägenhet och hade det jätteroligt. Somnade dock på två minuter på väg till bilen i sjalen. Det var väl piggheten före sjukdomen eller nåt sånt för när han sen vaknade var han varm. På eftermiddagen steg febern och snoret ökade. Åkte till ICA och köpte ipren och alvedon (enda fördelen med att det finns på ICA är att det är mer tillgängligt). Var ändå rätt pigg när jag och pappa skulle klä julgranen, med hjälp av Gustav. Han tyckte det var jätteroligt att klä granen. Han plockade upp alla möjliga julpynt ur kartongen helt själv och gav till oss, jättestolt! 



 




 



 



 



Det var jättesvårt att få honom att somna på kvällen och han sov dåligt på natten, han vaken jätteofta och var ledsen och otröstlig många gånger och sov bäst om han fick ligga på mig. På morgonen visade tempen 40,0. I med alvedon och ipren hela dagen. Trots det tempade han över 39 grader hela dagen. Mer snor. Väldigt onöjd Gustav som somnade bara en stund efter frukosten. Han sov ett par timmar. Till middag gjorde jag köttbullar som vi även skulle ha på julafton. Trots att det är en utav Gustavs favvomaträtter åt han knappt inget. Sov en stund till på kvällen igen. På måndagkvällen kom oxå Alle med tåget eftersom han hade jobbat på måndagen. 



 

En sjuk liten Gustav



Natten till julafton sov han minst lika dåligt och endast på mig med huvudet högt. Vaken måååånga gånger och varm av febern. Sov tidigt efter frukost idag med. Åt inte mycket till varken frukost eller av julmaten trots att mycket utav det är sånt som han tycker om.


 
Tira får oxå julmat


 




 



 



 



 




 
Mormor, Gustav, Morfar



Efter att Gustav hade fått sova en stund efter Kalle valde vi att dela ut julklapparna

 





 





 




 





 




Överraskningstomte
 





 





 

En blek kille som leker med sina grytor till spisen



På natten till juldagen sov Gustav ungefär lika illa som tidigare och endast på mig med huvudet högt. På juldagen tyckte vi på förmiddagen att han var lite piggare eller var det bara önsketänkande eftersom febern nu hållt på i 3 dygn. Han somnade dock tidigt på förmiddagen igen och sov i 2,5 timme. Resten av julfirandet ställdes in och endast Alle åkte iväg en stund på dagen för lite julklappsbyte. När han sedan vaknade var kl 14 och han hade sovit förbi lunchen så vi fikade lite. Han åt dock inte mycket. Ville inte leka och inte ner på golvet alls.Pratade inte alls. Ville bara sitta i mitt knä men var heller inte gnällig eller ledsen, bara trött. Trött så in i bängen. Satt bara i mitt knä i soffan och var trött. Där gav syster Cecilia upp och ringde 1177. De rådde mig att ringa Nybros primärvårdsjour (var lite det jag sökte efter när jag ringde dit) men när jag väl fick tag i dem hade de bara öppet 30 min till så de hänvisade till akuten. Med tanken på att han blivit sämre på tredje dygnet kände jag att det nog var bäst att ändå trotsa alla barnakutenbaciller och åka in. Så vi packade in oss i bilen, på väg till Kalmar somnade Gustav igen. När vi väl hittade till barnakuten, fruktansvärt dåligt skyltat, öppnade en trevlig sjukskösterska och visade in oss på ett rum direkt (tack för att vi slapp alla väntrumbaciller). Tempen togs igen som nu återigen visade 40 graders feber. Även SaO2 som visade 100%, perfekt. Gustav vägdes och låg nu en bit under 9 kg igen (suck vi som kämpat hela hösten med att komma över 9 kg och gjorde det oxå med råge, bara att börja om). Han fick piggelin som han inte ville ha och saft för att få i sig socker men som oxå ratades. Enda som funkade var amning så det fick han göra. Han åt även nästan en hel banan. De försåg oss med TV i väntan på doktorn. Gustav blev trött igen trots att vi inte hade varit där länge. Satte honom i sjalen och när han hade sovit i ca 30-40 min stövlar en kvinnlig läkare in, hälsar på oss men jag uppfattar aldrig något namn. Hon börjar möblera om brits och stolar och hänvisar mig till en stol. Jag undrar två gånger om jag ska väcka Gustav men får inget svar. Väcker honom ändå eftersom han ska undersökas. Han blir förstås jätteledsen. Läkaren börjar klämma och känna på honom, kollar öron och hals. Jo ni läste rätt. Han fick inte ens vakna, hon hälsar inte på honom och pratar inte med honom undertiden hon undersöker honom. Han är hela tiden jätteledsen och jag tröstar honom så gott jag kan samtidigt som jag ska försöka uppfatta vad läkaren som knappt kan svenska säger. Hon tycker att han är svårundersökt. Nähe!?! Vad 17 skulle du vara om någon stormade in när du sov, väckte dig, klädde av dig och börjar peta med olika föremål på dig utan att ens säga hej????? Han var jätteledsen när hon gick så han fick amma igen. Den snälla sjuksköterskan kom in tillsammans med en lika snäll kollega och tog prov på ögonen, halsen och infektionsprov i fingret. Doktorn kom in efter en stund och tur att jag var sjukvårdsutbildad för Alle förstod inte mycket när hon först försökte prata med honom. Eftersom hon pratade så dålig svenska var det lättare för mig eftersom jag visste lite vad det var hon försökte förklara. Han hade givetvis en virusinfektion (han var ju förkyld) men med bakterier. Han hade öroninflammation och ögoninfektion samt att det nog var bakterier i snoret oxå eftersom det var så tjockt (där hängde jag inte heller riktigt med om hon menade bihåleinflammation eller inte). Vi fick recept på Amimox och salva till ögonen. Hon hade även ett slag funderingar på lungröntgen men hoppade det. Tack för vet i katten hur vi skulle få honom att ligga stilla där eftersom han var så ledsen och irriterad på allt som gjordes med honom, han ville ju bara sova. Vi hittade på internet att apoteket Kronan vid Giraffen skulle vara öppet, stod specifikt den 25/12, men när vi kom dit var det stängt. Så tack Kronans droghandel för er pisshemsida! 


Natten till torsdagen sov han minst lika dåligt som tidigare nätter och fortfarande på mig. Efter frukost åkte Alle till apoteket i Nybro som faktiskt hade öppet. Undertiden försökte jag packa med liten sjukling som inte ville särskilt mycket mer än vara i famnen. Det var dags att åka hem. Vet inte om jag ville det eller inte. Hade ju inte precis blviit så mycket julfirande. Å förkyld var jag oxå. Min tredje förkylning på raken utan uppehåll har satt sina spår på mig å på barnakuten visade det sig att jag oxå gått ner i vikt (vi försökte väga mig med Gustav för han ville inte släppa mig), hela 5 kg sen inksolningen började i början av nov. Men tja gick ju lixom inte göra om julen även om vi hade varit kvar i Nybro. 


Vi hade ju i alla fall inte kräksjukan om man ska se nåt positivt med det hela. Men hade varit roligare att fira Gustavs andra jul (och en jul där han är lite mer med och grejar själv) med en pigg Gustav.


Idag är vi fortfarande dunderförkylda, jag och Gustav. Gustav har mindre feber men är lika snorig och har fortfarande svårt att sova även om det börjar bli bättre. Ögonen blev mycket bättre snabbt så nu hoppas vi att amimoxen är rätt för öronen oxå. Känns som min förkylning aldrig kommer att ta slut, har varit förkyld hela december. Hoppas det dröjer läääänge innan Gustav blir så här sjuk igen.


Av Cillan - 17 december 2013 18:07

Av Cillan - 17 december 2013 16:00

 


Vi har träffat trevliga Christina och en läkare på neonatalmottagningen. De tyckte det var jätteroligt att träffa Gustav å se hans utveckling. Han visade upp sitt allra gladaste Gustavhumör och lekte med dem och köket. Dagens vikt landade på 9330 gr, äntligen över 9 kg.

Av Cillan - 14 december 2013 12:11

En liten för tidig julklapp fick det bli idag


 





 




 




 




 




 

Av Cillan - 13 december 2013 12:15

 

Fina lilla tomtenissen


Pappa Alle och Gustav knatade till förskolan idag kl 6.45 för att vara med på Lucia-firandet. Gustav tyckte dock det var läskigt med alla människor som inte brukar vara där så han fick sitta i trygga pappas knä och titta på de större barnen i Lucia-tåget. Själv låg jag hemma i sängen och försökte sova bort min förkylning. Snart dags att hämta hem lilla tomtenissen.

Av Cillan - 11 december 2013 20:15

Jag kommer nog aldrig sluta förvånas över hur folk tänker ibland, särskilt inte vad gäller barnsäkerhet i bilen. Gustav och jag var vid Center Syd idag. När vi satte oss i bilen för att åka hem gjorde en annan familj mitt emot oss det oxå. fem vuxna och två barn skulle in i bilen som var gjord för.... just det - fem personer. Det minst barnet som var ett par månader yngre än Gustav placerades fram halvt i passagerarens knä halvt i mitten av bilen. Det andra barnet som var kanske 2 år placerades i knäet på personen som satt i mitten bak. Näe jag skämtar inte! Det finns inga som helst ursäkter för att sätta barnen på det viset!!! Det räcker med att de kör ut från parkering och det kör in någon bakifrån på dem så kommer barnen flyga som två misiler ut genom rutan eller åtminstone slå i framrutan så hårt att skallbenet spräcks eller de får en rejäl hjärnskakning. Å hjärnskakningar kan ge men för livet om man har otur så inget att leka med. Med tanke på att närmaste huset ligger någon kilometer bort måste de alltså köra på några vägar för att komma dit. Alltså jag förstår inte hur folk tänker!! Det är för mig en gåta hur man kan utsätta två oskyldiga små varelser för något så idiotiskt!!!

Av Cillan - 10 december 2013 08:37

När jag precis passerat järnvägsövergången nu på morgonen hör jag ett himla oväsen bakom samtidigt som bommarna går ner. Vänder mig om och tittar. En bil kommer i full fart. Jag hör riktigt hur den gasar för att hinna över. Bommarna är halvvägs nere. Jag blir stående och tittar. Hjärnan kopplar långsamt efter ett enormt jobbigt nattpass. I bilen sitter ett barn framåtvänt i framsätet. Inte tillräckligt gammal för att sitta framåtvänd. Bilen han över innan bommarna gick ner helt.


Varför i hela friden utsätter man ett barn för en sån fara?? De kunde ju fått bommen över sig.

Skapa flashcards