När jag precis passerat järnvägsövergången nu på morgonen hör jag ett himla oväsen bakom samtidigt som bommarna går ner. Vänder mig om och tittar. En bil kommer i full fart. Jag hör riktigt hur den gasar för att hinna över. Bommarna är halvvägs nere. Jag blir stående och tittar. Hjärnan kopplar långsamt efter ett enormt jobbigt nattpass. I bilen sitter ett barn framåtvänt i framsätet. Inte tillräckligt gammal för att sitta framåtvänd. Bilen han över innan bommarna gick ner helt.


Varför i hela friden utsätter man ett barn för en sån fara?? De kunde ju fått bommen över sig.

Vi vaknade till snöstorm!! Hade vi inte riktigt räknat med men lämnade av Tira på hundpensionatet drygt 45 min försent bland annat på grund av att det var svårt att köra (plus att vi är barnfamilj). Vi fortsatte sedan norr över i snön. Det var inte helt lätt att se men blev något bättre på motorvägen. Vid Hallandsåsen blev det ännu bättre men då hade jag redan somnat och sov ända till Kungsbacka. Sonen där emot som behövde sova somnade 40 min innan Göteborg. Väl framme i Gbg parkerade vi på Lisebergs parkering. Inte alls svårt att hitta från motorvägen och 80 kr/dygn. Vi gick till Korsvägen för att åka spårvagn in till Avenyn. Tycker dock fortfarande inte Västtrafik varit smarta som bytt sms-nummer för biljetten, 72450 var mycket lättare att komma ihåg och inget som behövde registreras i förväg. Gustav satt i vagnen och tittade storögt på alla människor, hus, spårvagnar och bussar. Vi gick från Avenyn till Nordstan och inte visste jag att jag saknade Göteborg så mycket men kände mig lite hemma igen. Det var dock inte bara vi som tänkt besöka Nordstan idag. Vi hade tänkt äta lunch vilket ungefär alla andra i Göteborg oxå tänkt. Vi omvalde valet av ätställe några gånger och till sist blev det Burger King. Dock fick man ta bort typ före det blev ledigt för att få det. Folk slängde sig till och med över staketet som omgärdade serveringsstället. Vi fick i alla fall sittplatser men Gustav fick sitta i vagnen och äta sin hamburgare vilket ändå gick bra. Vi tittade i några affärer men valde snabbt att åka till Liseberg. Vi valde dock att besöka centralstationens toalett först eftersom vi ändå var nära. Där var oxå mycket att titta på för Gustav. Människor som springer till höger och vänster och lysande skyltar. Vi gjorde en liten fuling och bytte blöja på Gustav i ett hörn istället för att betala 10 kr för honom oxå. Konstigt att det bara fanns skötrum på damernas!! Men kunde familjen på Burger Kings servering byta blöja vid matbordet var vårt val av ställe inte i jämförelse av dålighet för det var i alla fall ingen som åt mat där vi bytte. Vi tog spårvagnen tillbaka till Liseberg igen och fick vid hållplatsen hjälpa ett par från Norge hur de skulle komma till Liseberg och hur de betalar på spårvagnen eller trikk som det heter på norska. Då är man inga turister va om man kan hjälpa till med sånt?? För övrigt var det väldigt många norrmän på Liseberg

Ja å så var det visst inte heller bara vi som tänkt besöka Liseberg idag. Fast det hade å andra sidan varit tråkigt att vara där själv. Köande är lixom inte Gustavs melodi så det blev en del gnäll.... eller mycket gnäll. Var trångt med många köer så kunde inte slänga upp honom i sjalen heller så försökte underhålla honom bäst det gick. Trodde han ville amma oxå å då hade det blivit lite mer omständigt att få dit sjalen under jackan. Väl inne parkerade vi oss vid sidan om och jag knöt på mig sjalen utanpå jackan, prova går ju utan amning tänkte jag. När han kände sjaltyget bli spännt om ryggen tystnade, slappnade av och la sin lilla kropp mot mig. Han vet vad han vill den lilla pysen! Han satt där och plirade en stund innan ögonlocken slog igen. Vi strosade runt lite. Alle köpte varm choklad. Den är så underbart god men min mage fixar inte den så jag smakade bara lite av Alle. Gott med något värmande oxå. Jag köpte glögg. Mmmmm!! Något mer som är värmande och mysigt är eldfaten som står utplacerade på Liseberg vintertid på olika håll som alltid har härlig glöd. 

Jag har varit på Jul på Liseberg 3 gånger innan varav en gång med rullstol (alltså inte att jag satt i rullstol). Jag har aldrig varit med om såååå mycket folk där. Visst vädret var perfekt; soligt, kallt och lite snö på marken. Kan det bli mer julstämning? Två gånger har det regnat och den tredjde regnade det hela dagen utom när vi var på Liseberg. Men det var så sjukt mycket folk att det knappt gick att ta sig fram. På ett sätt är det väl bra för de som säljer saker där men ärligt talat det gick inte ens att komma fram till bodarna för att se vad som fanns så jag tror egentligen inte att för mycket folk är bra för dem heller.

Gustav sov i 1,5 timme och när han vaknade valde vi att äta lite. Där var smockfult. Det var inte ens lönt att försöka slänga sig över ett på-väg-att-bli-ledigt-bord men till sist fick vi ändå tag i ett bord. Den här gången fick Gustav en barnstol att sitta i, den högg jag tag i på väg in innan vi ens hade ett bord eftersom det brukar vara så få av dem. När vi hade ätit gick vi till Kaninlandet där vi köpte en Lisebergskanin till Gustav. Självklart måste han ha en sån första gången han varit där. Han fick sedan knata runt lite själv. Ja alltså inte själv själv utan oss men utan att åka vagn. Det tyckte han var kul!! Dock är han lite för liten för att leka bland de andra barnen men hade kul med att bara gå omkring och titta på dem. Vi tänkte sedan att vi skulle gå till djuren igen så han kunde få titta och klappa på dem men där var så mycket folk att det inte gick. Jag höll honom över så han nådde ett får i alla fall. Såg nog ut som att jag skulle slänga in honom till fåren. Det var lixom omöjligt att komma fram för allt folk så vi bestämde oss för att åka hem. 

Vi har haft en underbart rolig dag som gick alldeles för fort!!!

Fler bilder kommer att läggas in i albumet

Stackars lilla växthuset tålde inte Svens hårda behandling. Taket har slitits loss. Jag har hittat smådelar i trädgården men långt ifrån hela taket.

Sven har även lyckats rubba stora postlådan ur sitt läge trots att den innehåller flera tegelstenar i botten.

Som ni kanske märkt har jag inte skrivit så mycket de senaste hmm 4 veckorna och det beror på att första veckan i november började jag inskolningen av sonen på förskolan. Något jag inte alls var sugen på redan eftersom han inte är riktigt mogen för det än. Men eftersom försäkringskassan är tja lite tröga fick jag ingen annan ersättning och de kunde inte göra något att min mammaledigtid inte riktigt varit som för de flesta andra utan gått ut till diverse sjukhusbesök och extra besök på bvc är jag nu tvungen att börja jobba. Även om vi hade kunnat få vårdbidrag från kommunen räcker inte 3000 kr i månaden som lön från mig. Så bara att ta tjuren vid hornen och skala bort mina egna tankar och tyckande så att sonen inte skulle märka min negativitet från mig. Gör att göra det bästa av situationen bokade jag ett besök hos förskolan där jag berättade hur det första året i sonens liv sett ut (i stora grad i alla fall), hur jag ser på inskolningen och vill lägga upp den. Uppenbarligen var jag inte tillräckligt tydlig för det blev
K   A   T   A   S   T   R   O   F!!!

Förskolan har bara en veckas inskolningen men jag trodde att standarden var 2 veckor och att jag utifrån det önskade 3 veckor eller i alla fall några fler dagar än 2 veckor. Gustav behöver lång tid på sig att känna in stället och lära känna nya människor. Han är inte ett barn man bara kan kasta in i lek/situation och han finner sig i det. Jag vet detta!! Och sa detta på mötet!!

Jag kan inte direkt säga på rak arm (inte krokig heller för den delen om någon tyckte att jag skulle böja den) ett uppenbart fel. Jag tycker att pedagogerna inte har tagit till vara att i leken möta Gustav och lära känna honom. De första 2 veckorna blev mer som att han var på öppna förskolan där jag höll koll på honom, vart han tog vägen, vad han pysslade med, gav honom mänsklig kontakt och hjälpte honom på med kläder och lekte med honom ute. Att de inte ens när han pusslade tog tillfället att pussla med honom är för mig en gåta. För det är just det som är där, i leken, han kan lära känna nya personer utan att känna att de blir påflugna. Att jag sa att han behöver lång tid på sig var inte samma sak som ingen skulle vara på avstånd därför att det är just under inskolningsveckorna som han behöver lära känna pedagogerna, sakta men än dock lära känna dem. Att barnen blir samma i matstolarna utan bälte samtidigt som pedagogen lämnar rummet för att hämta mat är för mig oxå en gåta hur man ens kan tänka tanken att göra så. Ett barn i en hög barnstol ska aldrig lämnas utan tillsyn, aldrig, och det egentligen även med bälte. Det gäller inte bara mitt barn utan alla barn oavsett om de är benägna att klättra eller inte. Men för all del, jag var ju där. Jo men hur ser det ut när jag inte är där? Jag måste ju som förälder veta hur det ser ut när jag inte är där för att jag ska kunna känna mig trygg. Nåväl en sele skaffades fram, när jag hade sagt till vid nästa måltid igen. Jag känner att samlingen endast är riktad till de stora barnen. Visst de små sitter och tittar på (eller kyper/går iväg o man har spring i benen som Gustav och nyfiken på världen) men hur roligt och utvecklande är det att bara få titta på. Även små barn gillar sång och ramsor, om det är på deras nivå. Jag kan väl fortsätta ett tag till med små saker som jag sett under mina fyra veckor på inskolningen men blir ganska långtråkigt att läsa om. Jag har dessutom stött och blött detta under dessa fyra veckor, dock ej på bloggen, så jag börjar bli le på det. På tal om fyra veckor..... Jo faktiskt hade vi några dagars inskolning även fjärde veckan därför att när 3 veckor var slut (som iofs inte blev 3 fulla veckor på grund av sjukdom hit och dit) hade jag bara lämnat honom i en timme, storgråtande. Både jag och han. Jag har haft möte med pedagogerna och trott på att det skulle bli bättre. Å trots att jag bara är mamma (och sjuksköterska) och inte pedagog finns det sååå mycket jag sett som jag skulle ändrat på. Jag har nog heller inte gråtit så mycket på så kort tid som jag gjort de senaste 4 veckorna. 

Jo, jag var fullkomligt jättemedveten om att han skulle gråta när jag lämnade honom. Helt naturligt och fullständigt förståeligt då han varit i princip klistrad vid mig hans första 15 mån eftersom det är jag som varit mammaledig. Pappa Alle har sitt roliga framför sig även om han fick lite extra ledig tid tillsammans med oss när Gustav föddes. Men det är skillnad på gråt och gråt och det gör ont att höra dag ut och dag in i 3-4 veckor hur han gråter så fort någon försöker göra något med honom, de få gångerna någon försökte göra något. Han gråter därför att han inte är trygg och inte känner personerna. I början stålsatte jag mig att inte visa Gusav hur jobbigt jag tyckte att det var. Till sist sprack mitt mammahjärta och jag klarade inte att höra honom gråta mer efter att ha lyssnat på hans förtvivlade gråt i så många dagar och började själv gråta på förskolan, 2 gånger samma dag till och med. Mitt framför barnen och mitt framför Gustav. Shit vilken bra mamma han har.... eller inte. Jag hade så många gånger försökt efter samtal med pedagog bygga upp en tro på att det den här gången skulle fungera. Varje gång rasade det dagen efter vi kom till förskolan och planen fick ändras. För varje gång försvann lite hopp om att det skulle bli bra. Till sist blev det bara för mycket. För mycket för att en mamma ska kunna se sin son vara så ledsen. För mycket för att hålla fasaden uppe. För mycket för att snabbt se en ny lösning.

Till sist på fjärde veckan blev jag tvungen att prova att lämna honom lite längre. Han grät ett tag men har tom kunnat äta på förskolan och sovit två gånger vilket är ett väldigt gott tecken. Dock behöver han bäras mycket, särskilt i början och tom de första timmarna. Precis vad jag sa från början. Precis vad jag visste. När han sedan själv väljer att gå iväg och leka funkar det rätt bra. Precis vad jag visste att det skulle bli. Dock måste jag säga att det faktiskt blivit bättre. Än dock kommer det ta mig enorm tid att läka alla gråtande sår och tills jag känner mig trygg med förskolan. Det kommer att dröja länge tills jag ser att Gustav är trygg. 

Vängningen kom när jag förbrilt försökte komma på hur det skulle kunna bli bättre. Jag kände att det var jag som fick komma på en lösning. Hemma har han aldrig varit intresserad av varken napp, snuttefilt eller gosedjur men jag tänkte att jag gör en chansing och tar med det gosedjuret som han ändå valt lite extra och har i sängen där vi ser att han plockar med den när han vaknar till. Hans svartvita katt. Hade han kunnat prata hade han sagt "Tack, mamma" eller "perfekt mamma". För det var vad det blev, både tack och perfekt i samma ord. 

Precis som barnpsykologen sa fanns det en risk att hans utvecklingen hämmades av att börja förskolan. Hans lilla lilla tal som precis hade börjat komma igång blev jättehämmat. Nu helgen har jag märkt att han börjat "prata" lite mer igen. Men det är nu över 4 veckor sedan jag hörde mammamammamama vilket han precis hade börjat med innan inskolningen. Jag hoppas nu att han tar i fatt det med råger då han redan är sen i "talet".

Det sägs ju att mamman och pappan känner sitt barn bäst och det är så tydligt i det här fallet. Det blev precis så som jag försökte undvika genom mötet innan inskolningen. Men nu måste jag jobba så nu måste det funka. Dock går det inte att han gråter hela dagarna.

Jag gjorde lussekattsdeg efter lunchen idag och gick snabbt ut med hund och son för att få sonen att sova undertiden jag bakade ut dem. 

40 Lussekatter senare bakade med Arvingarnas Julstök i bakgrunden. Kan det bli mer julstämning?

Gustav åt med god aptit, en halv bulle i alla fall. Vet inte om han trodde det var kanelbulle får se vad han tycker nästa gång han får smaka.

När jag hämtade Gustav på förskolan i fredags berättade jag för honom med ord och tecken att mormor och morfar ska komma på kvällen. När jag öppnade ytterdörren på kvällen började Tira att skälla instängd i sovrummet. Gustav tittade först ut, sen på Tira och så hmmm något stämde inte ute och tittade ut igen. Där stod mormor och morfar och han log och skuttade i famnen. Vi lagade mat och Alle kom hem. Gustav fick busa lite men sen var det dags att sova. På lördagen åkte vi till Vellingeblomman för att gå deras tomtestig. Var massa tomtar att titta på. Gustav satt i sjalen på min mage och tittade på allt glitter, ljus, tomtar, människor, djur......

Åsnor i julkrubban

Oj så mycket tomtar att titta på 

Vi åkte sedan till Center syd för att äta lite lunch och handla helgens och veckans mat. Vi vuxna åt bakad potatis och Gustav fick pannkakor. Mums! Alle gick sedan till Maxi för att handla maten. Mamma och jag tittade i affärer medans pappa passade Gustav. Pappa hade fullt upp med att hänga efter lillpysen som tyckte det var latjo lajbans att få springa runt där. Snabb är han oxå så pappa var till och med andfådd efter ett tag.

På söndagen gjorde jag och Alle julkroppkakor. Kunde blivit lite mindre i storlek men den här gången blev i alla fall smeten perfekt jämfört med tidigare. Vi gjorde stora oxå till middagen så vi åt alldeles nygjorda kroppkakor. Dubbelmums!

Gustav tyckte det var gott och åt 1,5 stor kroppkaka!

Bananätande lilla älsklingen!!