Du älskade lilla barn. Ditt första år i livet har inte varit kantade med rosor precis. Din tryggaste punkt i livet, amningen, blev många gånger ifrågasatt. Av sjukvården!!! Du föddes för tidigt och var 38% tillväxthämmad. En mycket liten grabb. Du orkade inte äta ordentligt i början och hade sond. Mååånga gånger är du vägd de första månaderna i ditt liv. Du blev opererad och där ifrågasattes amningen när du som mest behövde den. Du skulle enligt personalen äta med flaska. Flaska!!!??? När du som mest behövde den tryggaste punkten i ditt liv, amningen. Att du inte ville ha napp när vi väl ville det tyckte du att du redan hade den bästa nappen i ditt liv, amningen. Så klart du hade!! Ditt lilla huvud började växa för mycket och återigen blev det massor med kontroller. Massor av sjukhusbesök. Du blev förkyld under våren. Ordentligtn förkyld och var på nära att få åka till sjukhuset igen. Hela våren var ändå fylld med sjukhusbesök som varade ända in i sommaren. Din utevckling stod stilla under våren. När sjukhusbesöken tog slut i mitten av sommaren satte du igång med din motoriska utveckling i en fullkomlig explosion. Du lärde dig kråla, sitta, krypa och stå i en rasande fart. Något barn normalt lär sig på kanske sex månader lärde du dig på 2 månader. Mamma och pappa hängde inte med. Det är ju helt uppenbart att du samlade på dig all uteckling när livet var jobbigt och släppte allt löst när du, mamma och pappa började slappna av! Nu försöker du lära dig gå. Varför spara på det? Men lilla älskade barn ditt språk, ditt joller, när ska du starta den utvecklingen?? Förstår du vad vi säger? Vi förstår dig till viss del med dina Ö och A, har lärt oss oftast vad du vill. Förstår du när vi pratar med dig? Förstår du när vi förklarar vad vi ska göra?

Du älskade lilla barn som precis satt fart på din sparade utveckling ska snart börja på dagis. Ett ställe där det inte finns personal som räcker till för varje barn. Ett ställe som inte kan trösta alla barnen när de är ledsna samtidigt. Ett ställe som inte är den tryggaste punkten i barnets liv. Ett ställe som inte är gjort för små bebisar/barn. Du älskade lilla barn som är så liten och inte alls förstår världen än. Du älskade lilla barn som skulle behöva mer tid hemma får inte det på grund av att det byråkratiska samhälle inte förstår att ett barn med en tuff start, ett barn som inte hunnit utvecklas mentalt behöver mer tid hemma. Ett byråkratiskt samhälle som tror att ett barn med massa sjukhusbesök kan börja på dagis exakt samma tid som ett barn utan sjukhusbesök, ett barn som kunnat utvecklas fysiskt och psykiskt under ett helt år. Trots att varken vi eller barnpsykologen tycker att du är redo för dagis så måste du tyvärr börja där nu på grund av den svenska byråkratin. De förstår inte att mammadagarna har gått åt till alla sjukhusbesök och inte till att umgås med dig så att du kan utforska världen. 

Finns det ingen skog där man bor får man åka till skogen. Sagt och gjort så familjen Essemalm packade picknickväskan, sjalen, Tira och Gustav och åkte till Söderåsen idag.

Kanonhöstväder!! Solen lyste genom trädtopparna och det var helt lagom varmt. Vi gick en promenad på 4 km och tog ca 1,5 timme då det var kuperad terräng. Gustav somnade i sjalen på mammans mage och sov nästan hela rundan men vaknade lagom till picknicken. Den tog vi när vi kom tillbaka till bilen. Fanns ett bord där men vi satt mest på filten tillsammans med Gustav ändå.

Bilder finns i fotoalbumet på www.cenix.se eller www.cenix.se/album.