Var tog min lilla bebis vägen??

Den lilla plutt som knappt tog upp halva skötbordet. Som knappt syntes i vagnen. Som nästan försvann i sjalen. Som var mindre än smurfen. Som knappt kunde skrika för den lilla kroppen inte orkade frambringa ljud. Som inte orkade amma fulla mål. 

Nu tar den stora bebisen upp mer än skötbordet. Sitter själv på golvet. I vagnen. I stolen vid matbordet. Tittar nyfiket över axeln när han sitter i sjalen. Kravlar på golvet från rum till rum eller ut genom altandörren. Kravlar till tvättmaskinen eller diskmaskinen. Petar nyfiket på detaljer, undersöker och kommer på hur världen funkar. Som drar mig i byxorna. Försöker resa sig upp med hjälp av möbler. Är längre än smurfen. Skriker, hojtar, tjoar, babblar, skrattar. Klappar händerna. Inte bara ammar utan äter mat, mycket mat, helst med händerna och med med hela ansiktet ja till och med hela kroppen. Den lilla bebisen börjar bli en stor bebis, ett barn.

Vår söta fina lilla Gustav!!

Du älskade lilla barn!