Alltså jag börjar bli rätt trött på det här med vikt, huvudomfång och sjukhus nu och denna väntan på att allt ska bli normalt. Kan jag inte bara inse att jag varit föräldraledig med allt det här och att jag inte kommer få vara föräldraledig mamma som andra? På tisdag ska vi till bvc läkarbesök igen. Å då kommer alla tankar om vikt och sånt. Huvudet mäter jag själv så det vet jag att det står lite still nu (faktiskt!). Men vikten. Denna vikt! Den jagar mig som en blåslampa i rumpan. När vi helammade var det nästan lättare för då gick han upp och det visste jag lite. Alla säger att jag ska ha olja i maten vilket jag haft sen han började äta mat. Jo men det har ju inte hjälpt de senaste månaderna. Sist berättade bvc att han ska äta frukost (han blir tokig om han inte får sin smörgås men sen orkar han inte så mycket gröt), mellanmål + amning, lagad lunch, mellanmål + amning, lagad middag och gröt. Phu! Jag ger honom frukost, kanske amning, lagad lunch, mellanmål, kanske amning och lagad middag. Han vill lixom inte amma på dagen heller så inte ens det som mellanmål. Möjligtvis en gång men det har gått flera dagar denna veckan som han inte vill men när han ska sova ska han amma och någon gång på natten men han har till och med sovit en natt i veckan från 19-06 utan att vakna (så tidigt vaknar han inte om han ammar tidigare på natten, oftast vaknar han då kring 8). Jag kan lixom inte tvinga honom att amma även om jag hade vill att han gör det. Å jag kan inte trycka i honom mer mat om han inte vill ha. Han äter dessutom ibland nästan lika mycket som vi känns det som. Han rör sig ju en del nu. Inte kryper direkt men nån halvkryp typ som en krokodil på land med släpande mage. Fort går det oxå. Å sitter. Upp, ner, upp, ner, upp, ner......... Han har börjat träna på att resa sig lite men har inte riktigt begripit än hur man egentligen gör. Han börjar få lite babyhull på händerna, sådana där små söta gropar vid knogarna på ovansidan av handen. Men jag vägde honom lite provisoriskt här hemma (ja lite galen kanske men har man levt med detta i snart ett år blir man nog galen) och då har han inte gått upp mer än strax över 8 kg och då planar kurvan ut. Jag hoppas min våg har fel.

Å så ringde jag NK i veckan. Läkaren kommer tillbaka på måndag från sin semester så sekreteraren skickade en bevakning till honom att jag vill ha svar, undersökning var ju lite akut. Men han lär väl ha jättemycket att göra så på måndag lär han väl inte ringa. Hade annars varit bra att ha svar till tisdag. Dessutom har jag inte tagit tag i sjukgymnast och logoped. Ssk på bvc tyckte jag kunde fixa lite med det själv om jag ville eftersom vi redan har träffat sjukgymnast på neo en gång tänkte jag att hon kunde kollat på honom igen men nu har det hänt så otroligt mycket med hans utveckling bara sen midsommar, då kunde man inte lämna honom sittande...... Å logoped funderar jag på eftersom den vetenskapliga artikeln jag hittade om extern hydrocefalus sa att talet kan vara försenat på många även om vi redan tecknar lite till honom. Å så skulle neo ringt i maj för att kolla hur allt gick, mailade henne samma dag vi fick tid till MR men inget svar. Fattar inte det för hon brukar alltid svara och ringa när hon lovat. Sen har tiden bara gått. Tiden går alldeles för fort. Jag hinner inte med. Jag vill ha ett år till med min son som vi bara kan vara mor och son men det kommer ju inte precis trilla ner pengar från himlen eller dagar från fk så jag kommer väl få börja jobba som alla andra. Tittar bara på honom ibland och känner att det är helt fel att han ska börja på dagis redan, han som är så liten. Min lilla plutt. Å så håller jag på med försäkringsbolagen för att få ut lite där om det går, inte för att överleva utan mer att vi har försäkring och då borde vi utnyttja dem men allt ska fixas och papper skrivas på. Å så hans prickar i ansiktet som aldrig försvinner. Försökte fixa tid till barnläkarmottagningen men blev inte förrän om en månad.

Oj vad långt och svamligt det blev. Orden bara poppade ut.