Gustav äter med bestick

Idag har Gustav och jag varit hos ortoptisten. Hon hade massa olika saker som hon höll framför honom men hon kunde inte se att han skelar och nu sista tiden har inte jag heller gjort det på samma sätt som förut men å andra sidan ser jag mest en Gustav i rörelse och då är det inte så lätt att kolla ögon. Hon tyckte att allt såg bra ut men för säkerhets skull ska han kallas till en ögondoktor i september.

För några dagar sedan kom äntligen tanden i överkäken där tandköttet buktat ut ordentligt. Idag har den andra spruckit igenom. Så när jag känner i munnen hittar jag en till, i nederkäken.

Ortoptisten tyckte idag att Gustavs ögon var bra men vi ska på uppföljning hos en läkare i september.

Vi har varit på stavpromemad i parken!!!Vet inte när jag gick med stavarna senast. Tror inte jag gjort det sen vi flyttade hit. Å det var premiär för Gustav att vara med. Å det är så härligt, man rör på kroppen på ett helt annat sätt. Gustav satt i mei taien på magen, under honom satt bältet till Tiras koppel, Tira kopplad i det med selen och så en stav i varje hand. Go! Tira var lite ringrostig å kommandona men inte nog med det så fick jag nästan dra henne hem. Nåt är fel med lilla tjejen. Hoppas lite på att det är den vilande fästingsjukdomen som poppat upp igen, då blir det lite blodprov och om det är det antibiotika och smärtstillande så blir det förhoppningsvis bra igen. Är det inte det är det kanske höfterna. Suck!! Är det inte det ena så är det det andra!! Här tar det lixom aldrig slut med sådana problem. Inte har NK-doktorn ringt om Gustav än heller.

7780 gr tung eller lätt beroende på hur man ser det. 70,5 cm lång och 47,5 cm huvudomfång.

Å så var det allt det här med vikten igen. Så som jag har kämpat med denna vikt den senaste månaden. Ja ända sen han började äta mat. Var lättare när han helammade, då var alla nöjda och glada. Jag som verkligen försökt få i honom massa fett (bra fett). Han får olja och smör i all mat jag bara kan komma på att det går att ha extra i. Han får nötsmör, avocado, turkisk yoghurt, rysk yoghurt, gräddost, grädde.... Jag har gjort särskilda chokladbollar utan socker (ja tandläkaren så var det faktiskt) men med massa nötter och fett. Han får smoothie med massa fett i. Å ändå går inte Lilleman upp mer i vikt. Ok bvc tycker det är ok men mamman tycker inte det. Han håller precis sin kurva i vikt och längd. Lite mindre än minus 2 på vikt och minus 2 på längden å så huvudet då på plus 1 och som faktiskt ökat något. Så det vi inte vill ska öka ökar och det vi vill ska öka håller sig stadigt på minus 2. Han äter ju som en tok, i alla fall tycker vi det. Är nöjd och glad mellan måltiderna, för det mesta. Så ja. Får väl se det som maken sa, att om jag nu inte hade kämpat med allt det här hade han kanske istället gått ner. Han kravlar ju runt här som en liten krokodil så någonstans tar ju energin vägen. Å inte kan man vara stilla när man är 11 månader och har hela världen att utforska. Det vore ju lixom mer konstigt i så fall.

Nu håller dock nötsmöret på att ta slut så om någon vet vart man kan hitta annat än jordnötssmör får gärna hojta. Helst Kung markatta. 

Alltså jag börjar bli rätt trött på det här med vikt, huvudomfång och sjukhus nu och denna väntan på att allt ska bli normalt. Kan jag inte bara inse att jag varit föräldraledig med allt det här och att jag inte kommer få vara föräldraledig mamma som andra? På tisdag ska vi till bvc läkarbesök igen. Å då kommer alla tankar om vikt och sånt. Huvudet mäter jag själv så det vet jag att det står lite still nu (faktiskt!). Men vikten. Denna vikt! Den jagar mig som en blåslampa i rumpan. När vi helammade var det nästan lättare för då gick han upp och det visste jag lite. Alla säger att jag ska ha olja i maten vilket jag haft sen han började äta mat. Jo men det har ju inte hjälpt de senaste månaderna. Sist berättade bvc att han ska äta frukost (han blir tokig om han inte får sin smörgås men sen orkar han inte så mycket gröt), mellanmål + amning, lagad lunch, mellanmål + amning, lagad middag och gröt. Phu! Jag ger honom frukost, kanske amning, lagad lunch, mellanmål, kanske amning och lagad middag. Han vill lixom inte amma på dagen heller så inte ens det som mellanmål. Möjligtvis en gång men det har gått flera dagar denna veckan som han inte vill men när han ska sova ska han amma och någon gång på natten men han har till och med sovit en natt i veckan från 19-06 utan att vakna (så tidigt vaknar han inte om han ammar tidigare på natten, oftast vaknar han då kring 8). Jag kan lixom inte tvinga honom att amma även om jag hade vill att han gör det. Å jag kan inte trycka i honom mer mat om han inte vill ha. Han äter dessutom ibland nästan lika mycket som vi känns det som. Han rör sig ju en del nu. Inte kryper direkt men nån halvkryp typ som en krokodil på land med släpande mage. Fort går det oxå. Å sitter. Upp, ner, upp, ner, upp, ner......... Han har börjat träna på att resa sig lite men har inte riktigt begripit än hur man egentligen gör. Han börjar få lite babyhull på händerna, sådana där små söta gropar vid knogarna på ovansidan av handen. Men jag vägde honom lite provisoriskt här hemma (ja lite galen kanske men har man levt med detta i snart ett år blir man nog galen) och då har han inte gått upp mer än strax över 8 kg och då planar kurvan ut. Jag hoppas min våg har fel.

Å så ringde jag NK i veckan. Läkaren kommer tillbaka på måndag från sin semester så sekreteraren skickade en bevakning till honom att jag vill ha svar, undersökning var ju lite akut. Men han lär väl ha jättemycket att göra så på måndag lär han väl inte ringa. Hade annars varit bra att ha svar till tisdag. Dessutom har jag inte tagit tag i sjukgymnast och logoped. Ssk på bvc tyckte jag kunde fixa lite med det själv om jag ville eftersom vi redan har träffat sjukgymnast på neo en gång tänkte jag att hon kunde kollat på honom igen men nu har det hänt så otroligt mycket med hans utveckling bara sen midsommar, då kunde man inte lämna honom sittande...... Å logoped funderar jag på eftersom den vetenskapliga artikeln jag hittade om extern hydrocefalus sa att talet kan vara försenat på många även om vi redan tecknar lite till honom. Å så skulle neo ringt i maj för att kolla hur allt gick, mailade henne samma dag vi fick tid till MR men inget svar. Fattar inte det för hon brukar alltid svara och ringa när hon lovat. Sen har tiden bara gått. Tiden går alldeles för fort. Jag hinner inte med. Jag vill ha ett år till med min son som vi bara kan vara mor och son men det kommer ju inte precis trilla ner pengar från himlen eller dagar från fk så jag kommer väl få börja jobba som alla andra. Tittar bara på honom ibland och känner att det är helt fel att han ska börja på dagis redan, han som är så liten. Min lilla plutt. Å så håller jag på med försäkringsbolagen för att få ut lite där om det går, inte för att överleva utan mer att vi har försäkring och då borde vi utnyttja dem men allt ska fixas och papper skrivas på. Å så hans prickar i ansiktet som aldrig försvinner. Försökte fixa tid till barnläkarmottagningen men blev inte förrän om en månad.

Oj vad långt och svamligt det blev. Orden bara poppade ut.