Innan mamma och pappa kom berättade jag bara att de skulle ha med sig oömma promenadskor men ingeting om utflyktsmålet. Så lördag förmiddag packade vi ryggsäckarna med korv, korvbröd, te, kaffe och nybakade kanelbullar. Vi packade in oss i bilen och klev ur i Söderåsens nationalpark och Kopparhatten.

Fotot är taget från utsiktsplatsen vid Kopparhatten. För att se fler

bilder från vår utflykt, vänligen besök www.cenix.se och klicka sedan

på foto.

Höjdskillnaden mellan dalens botten och Kopparhatten är närmare 90 meter.

Det var egentligen meningen att vi bara skulle gå runt och strosa vid Kopparhatten men det fanns ingen grillplats där och det är bara tillåtet att grilla vid markerade grillplatser. Så vi kollade kartan och bestämde oss för att gå till närmsta grillplats vilket skulle visa sig vara lättare sagt än gjort, rent bokstavligen talat. Vi kollade ut vilken led vi skulle följa och började knata. Först var det inte så svårt men efter att ha gått ner för branten i rätt så ok sluttning var det dags för att gå upp för nästa brant och då menar jag verkligen brant. Det var nästan 90 graders lutning och det fanns inga vidare träd att hålla i och under fötterna rullade gruset. Men upp skulle vi och upp kom vi! Med lite draghjälp från Tira kom vi alla upp. Vi hoppades alla fyra att vi inte skulle behöva göra om det eller att vi skulle ner för något liknande. Tira satt för övrigt fast med kopplet i  midjebältet på mig, perfekt för då hade jag händerna fria för att fota.

Väl uppe för branten var stigen så fin att det nästan var som att på på asfalt, jämfört med branten. Om nu asfalt är något fint.... Vi kollade lite på utsikten och fotade längs med vägen.

Utsikt mot Korsskät med Lierna bakom oss

Vårt första mål var Liagården för där väntade grillen. Liagården är för övrigt en gård dit vandrare kan gå och övernatta antingen i  vindskydd eller inne i huset på fasta britsar. Det går oxå att tälta i trädgården.

Det finns multoa, dricksvatten och fasta grillplatser. Det har en gång i tiden varit en gård som brukats av människor som levde på Söderåsen. När vi kom till Liagården var det redan fullt med folk där. Vi lånade dock ett hörn av en grill och fick i oss lite välbehövlig energi. Tillbaka till Kopparhatten valde vi en annan väg och den var väl bättre rent back-mässigt men hu så stenig. Gällde att hålla tungan rätt i mun när man klev på de vassa stenarna. Tira verkade dock inte tycka att varken branten eller stenarna var något problem och ville helst bada i varenda vattendrag vi korsade. Även om det innebar att matta fick följa med ner, det  ingick inte i Tiras hjärna att tänka att hon satt fast i bältet eller att matte inte ville bli blöt för vatten är ju livet enligt Tira.

När vi kom tillbaka till Kopparhatten var vi alla ganska möra i benen och kanelbullefika var inte helt fel. Särskilt inte med tanke på att vi hade varit ute och gått i ca 4 timmar. Fast hade det inte varit så besvärlig natur hade det  inte tagit så lång tid men vi gick nog ändå kring milen.

En promenad som vi sent kommer att glömma. Att naturen kan vara så fantastisk. Å vilket underbart väder vi haft hela dagen. Solen sken hela tiden. En underbar höstdag i lite skog!

Hemma blev det hemmagjorda räksmörgåsar och ishockey-TV.

Världens bästa Kim i Arvingarna sjunger 7milakliv. En dålig låt blir helt plötsligt helt underbar och superbra!

Idag kommer mamma och pappa hit och jag ska hinna baka kanelbullar.

Igår kväll när vi skulle lägga oss sken månen rakt över havet. Kunde nog stått där hela natten och bara njutit av hur det speglade sig i vattnet. Försökte ta lite foto på månen men jag har inte någon som helst aningen om hur man fotar månsken så jag gjorde mitt bästa för att få kameran att fatta vad jag ville. Trots att de blev väldigt gryniga och suddiga är jag ändå nöjd med mina första månbilder, för att inte veta alls hur man fotar månen tycker jag att de blev väldigt bra. Bilderna kan ni se på www.cenix.se/album.

Trots att det varit minusgrader under natten och frost i gräset på morgonen sov vi väldigt bra och somnade till knastret från kaminen närmast sovrummet. Wow!

På morgonen var det återigen dags att tända kaminerna för att få lite värme. Jag bakade scones och tyvärr var det oxå sista dagen idag på Senoren. Vi tog det rätt lugnt och stressade inte med packningen. Vi ville nog dra ut på det så länge som möjligt för ingen av oss ville åka därifrån. Tira visade det väldigt tydligt när vi väl skulle packa in oss i bilen och hon skulle hoppa in i buren. Tira och jag hade busat lite i trädgården men när hon förstod att jag ropade på henne för att hon skulle hoppa in i bilen stannade hon på 3 meters håll och tvärvägrade att komma. Ok att våran inkallning kanske inte är 100%-ig men när det gäller att åka i bilen har hon alltid kommit. Bilen betyder att det kan hända något kul och det kan man inte missa. Hon förstod till sist att det inte fanns någon återvändo och ville ju inte bli lämnad där själv så det var lixom bara att hoppa in i bilen men hon visade väldigt tydligt att hon trivdes där. Trivdes gjorde vi oxå och det var med vemod vi åkte där ifrån. Å andra sidan har vi en väldigt trevlig helg att se tillbaka till under vintern.

Vi åkte till paret som äger stugan för att lämna nyckeln, småpratade lite med dem en stund och de välkomnade oss tillbaka någon annan gång. Eftersom det fortfarande var tidigt på eftermiddagen och vi inte riktigt ville släppa helgen helt åkte vi till Torshamn för att titta på lite hällristningar.

Strax utanför Karlskrona såg det ut som att det skulle bli åska igen och eftersom himlen såg rätt märklig ut var jag ju tvungen att plocka fram kameran för att fota igen. Vi lämnade sedan Blekinge bakom oss. Ett Blekinge vi blivit väldigt förälskade i med en natur blandat av både Smålands skogar och Skånes öppna fält.

Vår underbara helg går oxå att se i bild på www.cenix.se/album.

Vi vaknade ganska tidigt (i alla fall för att vara mig). Startade brasa i alla kaminerna och tog en runda med Tira ute i trädgården. Helt underbart att vara ute när man kliver utanför ytterdörren och slippa alla trappor men framför allt alla ljud från alla andra i huset. Väldigt dimmig morgon. Efter rastningen var det dags för frukost, nybakade scones med te.

Efter frukosten bestämde vi oss för att utforska stranden lite och packade på oss fiskegrejerna. Det var rätt blött i strandkanten och därför svårt att komma ut på klipporna. Till sist hittade vi i alla fallen en liten brygga där vi "slog läger". Tira tyckte hon kunde få ta sig ett dopp men eftersom det var rätt kyligt i luften fick hon bli på stranden istället och hon såg inte ut att vantrivas där heller. Alle och jag gjorde i ordning fiskeutrustningen för mete. Det var alldeles, alldeles tyst och vindstilla. Någon liten motorbåt syntes en byt bort men annars inte en människa och inte ett ljud. Wow!!

Tira och jag gick en upptäcksfärd uppe på berget bredvid fiskestället och såg en helt annan sida av öarna men tyvärr hade jag inte med kameran just då. Dimman hade lättat men det började mulna på och blev kyligt och med risk för regn vilken minut som helst packade vi ihop oss och traskade tillbaka till stugan. Där slocknade Alle på soffan och Tira i fåtöljen. Jag passade på att fota lite i det soliga vädret, som nu hade infunnit sig. När jag fick se Alle och Tira vila gott i allrummet bestämde jag mig för att låna en utav stugans tidningar och la mig på sängen där det inte dröjde länge innan jag somnade.

Vi bestämde oss för att gå en promenad i den härliga naturen men undertiden vi vaknade efter vår eftermiddagslur blev det soliga vädret utbytt till åska. Vilket jag knappt fattade först. Åska i oktober? Det regnade och haglade så det nästan blev vitt på marken. När regnet hade dragit förbi gick vi på vår lilla promenad till ljudet av åskmuller och utfoskade lite till av ön. Vilken underbart vacker natur!!

Tillbaka i stugan kände vi oss hungriga och startade grillen. Medans jag passade grillen och fotade Tira fixade Alle med klyftpotatisen inomhus. Åskan fortsatte att avge blixtar och muller över havet och även om det inte var speciellt intensivt kändes det ändå som att det var rätt nära med tanke på att vi hela tiden såg det över havet.

Efter en väldigt lång och god middag var det dags för bastubad igen. Å så varmt och skönt det är med bastu så här på hösten! När vi kom in i stugan igen hade det hunnit bli mörkt ute så det blev till att tända ljusen och elda mer i kaminerna. Vi hade med Göteborgsspelet som vi spelade resten av kvällen. Efter ett tag undrade vi vart Tira blivit av och hittade henne liggandes på vår säng sovandes sött. Bushund som egentligen inte får vara i vår säng.

Efter en dag full av intryck och även om vi tagit det lugnt och verkligen slappat så har vi ändå hunnit med en hel del idag.

Vi har nu landat på Senoren, en ö i Karlskronas södra skärgård. Givetvis inte utan krångel och som vanligt är det bilen som krånglar för oss. När vi skulle köra förbi Eslöv varnade bilen för att ABS/ESP-systemet var ur funktion. Den första bilverkstaden vi fick se var Volvo (av alla märken). Vi körde in där och frågade en kille som visade sig höra hemma i Kristianstad och inte visst vart närmast Peugeot-verkstad var. Han sa i alla fall att det inte var någon fara att köra med bilen eftersom bromsarna fortfarande funkar. Så vi struntade i den lilla fula varningslampan och körde vidare, utan problem. Kom dock fram lite senare än planerat på grund av vårt lilla stopp i Eslöv så det var näst intill mörkt.

Åkte till stugägarna och hämtade nyckeln. Blev visad vägen ut till stugan och tur var det för annars hade vi aldrig hittat. En helt underbar liten mysig stuga med precis det man behöver och lite till och en underbar trädgård med skog runt omkring och havet i blickfång. Havet kunde man förresten se genom ett fönster från bastun oxå.

Vi blev runtvisade och fick en del praktiska tips. Bastun sattes på så att det blev lagom varm när vi packat innan våra väskor. Helt underbart att äntligen få bada bastu igen. Har inte gjort det sedan vi flyttade från Skövde och då räknar jag inte simhallens bastu som riktig bastu. Med en Ale i näven, varm bastu och med utsikt över havet blev det en helt underbar fredag till sist.